Musicstage.se

Sebastian driver skivbolaget Wonderland Records med artister som EMMON, UNIVERSAL POPLAB, SÖDERUT och MONOSTRIP med flera.

Om skivbolaget säger han: en snäll, vänlig, mysig, kreativ skivlabel i Sverige, som slåss mot den onda kraften dålig musik.

Dessutom är Sebastian med och arrangerar en festival i slutet augusti i Göteborg, Electronic Summer.

I vår och sommar kommer vi få följa honom här i bloggen.
Wonderland Records på Spotify

Välkommen Sebastian!

Wonderland Records

Sebastian

Tack Sebastian

Musicstage.se tackar Sebastian för att vi har fått följa med honom i bloggen. Vi önskar dig lycka till i framtiden!

Hultsfredsfestivalen 2012- lördagen och en liten recap

Hultsfredsfestivalen- lördag


Lördagen bjöd på massor av musik med bland andra Marina and the Diamonds, The Magic Numbers, The XX, Bat For Lashes, Garbage, Noel Gallagher´s High Flying Birds, Future Islands, Icona Pop och S.C.U.M.


Poetiskt nog kom regnet när Garbage körde Only Happy When It Rains, Noel gnuggade in fredagens fotbollsförlust med "You were good but not fucking good enough", Bat For Lashes som Fredrik Strage hajpat så lyckades inte riktigt fylla ut nästa största scenen precis som både Marina med band och The Magic Numbers hade svårt att fylla ut största scenen. Dagens höjdpunkt blev istället sköna Future Islands men festivalens skönaste frontman.


Hultsfred- sammanfattning

Det känns som Hultsfred är på rätt väg men de har en svår utmaning kvar och det tycker jag är att försöka locka tillbaka folket som är mellan 22 och 35. Som det var i år var det massor av 15-22-åringar och massor av +35-åringar och det blir ingen ultimat mix av folk.


Sen kretsar fortfarande de flesta av mina tankar kring den alldeles fantastiska spelningen med The Cure, det var verkligen en av de där spelningarna man aldrig kommer glömma. Efter 31 låtar, nästan tre timmar på scen kommer scenchefen fram till Robert Smith och meddelar att polisen kommer stänga av strömmen om de fortsätter. Det känns som The Cure hade tänkt fortsätta ett bra tag till men nu får vi nöja oss med Boys Don´t Cry och sen säger Robert hejdå med "Thanks you very much and good morning!" och vi vandrar hemåt smått saliga när solen börjar gå upp över Hultsfred.

En av de där kvällarna som etsar sig fast i ens minne för alltid är slut men det räcker med att klicka igång mobilvideoklippet på Trust för att håren på armarna ska resa sig och man kommer ihåg just hur fantastiskt det var.


Tack Hultsfred för i år!


Sebastian

Hultsfred fredag

Efter denna dag skulle man kunna skriva om Soundtrack of Our Lives, Kasabian eller Markus Krunegård. Man skulle kunna förbanna världen för förlusten i EM eller att man såg för mycket av sömniga The Cardigans istället för att se mer av coola Charlie XCX men och det är ett stort men det här var helt och hållet The Cures dag.

Eller inte direkt dag för de går på strax innan ett på natten och går av först efter att polisen hotat stänga av strömmen vid halv fyra.

Innan Robert Smith lämnar oss med 'Thank you very much and good morning!' har bandet betat av 31 (!!) låtar och låtlistan är varje riktig The Cure-älskares våtaste dröm. Hits som Inbetween Days, Lullaby, Friday I'm In Love, Close To Me och Boys Don't Cry varvades med underbart hjärtskärande Trust, nästan punkiga Wrong Number och The Top som de här körde för första gången sedan 1984!

När man efter konserten vandrar hemåt och solen är på väg upp är det bara att konstatera att det här var en av de där magiska konserterna man aldrig kommer glömma.

Gott så. Sebastian

 

Hultsfred torsdag

Så var det då dags för återbesök på Hultsfredsfestivalen.
Nu drivs festivalen av tyska bokningsbolaget FKP Scorpio och det tyska ordningssinnet märks, allt från incheckning till backstageområdet känns väldigt välorganiserat.

Första dagen bjöd på ok väder och mellan 15 och 20 grader men framåt kvällen blev det riktigt kyligt.
I musikväg blev det bland annat:
French Films- skön finsk indiepop med bra driv. Lite som tidiga New Order möter Timo Räisänen.
Gaslight Anthem- charmiga rockare med några riktiga höjdpunkter mot slutet av spelningen.
The Eagles of Death Metal- ösig grabbrock men dessvärre ingen Josh Homme i bandet denna kväll.
Stone Roses- Ian Brown må se jäkligt cool ut men det mesta under spelningen låter rätt illa. I Wanna Be Adored funkade dock bra.
Kooks- skön indiepop av ett band som faktiskt har fler bra låtar än vad man tror.
På festivalen ser man väldigt tydligt att många av de som är där för festivalandet i första hand är mellan 15 och 22 sen är de som är där mest för musiken från 35 och uppåt, väldigt få är mellan 22 och 35.

Nu snart dags för dag två som bjuder på bland annat Anna Ternheim, Soundtrack of our Lives, The Cure och inte att förglömma Sverige-England i fotbolls-EM.
Heja Sverige!

/Sebastian

Festivalfix och -trix

Då var det snart dags för avfärd mot Hultsfred- ska bli ruggigt kul!


Ni kommer kunna följa mina ögonblicksrapporter på Musicstage-sidan på Facebook:

http://www.facebook.com/Musicstage.se

En grej jag gillar med festivaler är allt fixande, kanske är det mina tyska gener som gillar det ordningssamma och fixade. Jag brukar alltid ta på mig att fixa boende, kolla bästa resvägen, se till att alla bilar som åker är fulla och nu med Facebook är det ett riktigt kul pussel att lägga.

Igår lade två branschkollegor ut "Nån som ska till Hultan och har plats i bil?" och inom ett par timmar hade jag fixat ihop dom med folk som jag visste hade plats i bilen. Min kompis Fredrik skulle åkt med sin tjej men hon hoppade av och han skulle då åkt ensam- nu har han med sig tre andra från Göteborg som jag pusslade dit, ska inte säga att det är bättre än sex men det är en skön känsla att kunna hjälpa till i alla fall :-)

Hoppas ni följer mina rapporter på Facebook nu under Hultsfredsfestivalen,lovar rapportera om allt ni inte visste att ni ville veta.

Ha det gott,

 

Sebastian

 

 

Dags för Hultsfredsfestivalen

Snart dags för Hultsfred- ska bli väldigt kul att återvända efter några års frånvaro.

Jag kommer rapportera i mikroblogginläggsform från festivalen och ni kan följa mig via Musicstage.se-sidan på Facebook.


Idag blev nya videon med Sara Yasmine, som jag sköter management för, klar och vi är mycket nöjda. Kolla in den här:


Hoppas ni gillar!

S

Om att verkligen brinna

Igår såg jag Jonas jonsson & Konungaätten öppna för Magnus Ekelund & Stålet i Göteborg.


Jonas inledde med ett brandtal och att säga att första låten är en hälsning till Folke Söderström som är VD för Mawson som vill bryta uran i Jonas hemtrakter i norra Sverige.

"Folke sätt dig ner ditt jävla svin och hör på vad jag säger. Det här är en till dig och dina vidriga lakejer. Det äckligaste gäng som gått omkring i mina skogar. Jag skriker i ditt öra tills du lyssnar riktigt noga. Om ni säger nej då jävlar ska du fatta att varje spadtag kommer resultera i en fatwa. Tänker du nångång medan du kliver över liken det här allt jag hoppats på och drömde om som liten...".

Hann inte filma brandtalet men fick med låten som var bland det bästa jag hört och sett i år!

Älskar folk som brinner!

Ha det gott,

 

Sebastian

Lyft upp, inte klanka ner - om jämställdhetsdebatten

I dagens Göteborgs-Posten skriver Martina Johansson en kolumn med titeln "It´s raining men".

Det är en text om hur ojämnställd musikbranschen är och hon tar upp exempel som housemusikfestivalen Summerburst där de 14 akterna består av totalt 24 personerna varav endast två är kvinnor. Martina fortsätter sen med att klanka ner på Way Out West, P3 Guld, Pustervik och sen klämmer hon till med "Och då har vi inte ens pratat om stadens alla mindre arrangörer. Klubbarna svämmar över av aftershave och ryggdunkar, en mansklubb dit fruntimmer ibland blir inbjudna. Helst ska de bara stå i publiken, posera för kameror och kunna texterna utantill.".

Jag säger ingenting om att inte branschen inte är ojämställd men jag kan lova Martina att om debatten läggs på den här nivån så bidrar då inte hon till någon som helst förbättring.
Varför klanka ner på alla mindre aktörer? Känner du alla mindre aktörer Martina? Jag har aldrig träffat dig på mina event, varför klankar du då ner på mig?

Martina skriver mot slutet "Förhoppningsvis kan alla nämnda och alla glömda i denna krönika hjälpa till att rulla stenen, och sluta skylla på att berget är för brant.".


Jag kan lova dig att de flesta mindre aktörer där ute inte är onda kvinnohatande varelser som gör allt för att förhindra kvinnor att ta sig in i branschen och jag kan lova dig att många är mycket medvetna om ojämställdheten och tar den på största allvar.

Debatten är sedan länge lyft vilket jag tycker är jättebra men nu behövs inte mer klankande, nu behövs stöttande av de som bryr sig och som drar åt rätt och nu behövs konstruktiva idéer om hur saker och ting kan förbättras. Att debatten påverkat till exempel Luger är tydligt då Way Out West som är väldigt mansdominerad nu kompletterats med Stockholm Music & Arts som är väldigt kvinnodominerad.

I förra veckan var jag på Kulturverkstans slutseminarier där flera handlade om detta ämne och där var alla överens om att det är ett problem men också att det är ett väldigt komplext problem då många kvinnor inte vill känna sig inkvoterade bara för att de är kvinnor och att det kommer ta tid att förändra.

Jag har under våren arrangerat Real Indie ihop med två kollegor och för oss är det självklart att ha genustänket med i alla beslut. På våra 7 event hittills har vi bokat:

Sara Yasmine- solotjej

Annelie Johansson- solotjej med backning av en kille.

Alexia Enberg- solotjej, fick tyvärr ställa in med kort varsel.

Michael Hansson- solokille.

Be The Bear- Tjej + kille

Emmecosta- band med bara killar.

Alexander Ringbäck och Blå Hunden- solokille med backning av band med killar och tjejer.

Jacques Labouchere- solokille

Viktor Olsson & The Vintage Orchestra- solokille men band med killar och tjejer.

Henke Wermelin & Jed Khalis- solokille med band.

Hannah Smallbone- band med bara tjejer.

The Boatsmen- band med bara killar.

Andy Balcon- solokille

Dismissed- band med killar.

Happy Hippo Family- band med killar.

El Poncho- band med tjej + killar.

Lovisa Ståhl- solotjej

Peter Netskar- solokille med band med tjejer och killar.

Miss Albatross- band med tjej + killar.

Suruunma- band med två killar.

Psynk- en tjej, två killar.

Human Earthquakes- band med tre tjejer.

I Saved Latin- band med killar.

Christoffer Berg- solokille.

På 7 event har vi sen använt oss av, om jag kommer ihåg rätt, 6 olika DJs- 5 tjejer och en kille.

Välkommen till Real Indie på Parken 7:e juni och 14:e juni som blir sista innan sommaruppehållet. Då kan du och andra avnjuta grymma liveakter och DJs av båda könen bokade för att de är grymma på det de gör och för att de är sköna personer. Simple as that!

Så Martina, jag står här och jobbar på att rulla stenen, ska du vara med och rulla uppåt och framåt eller ska du fortsätta klanka neråt?

Mvh,

 

Sebastian

PS. Har även räknat på Electronic Summer, festivalen jag är med och arrangerar i sommar. Den är väldigt ojämställd rent matematiskt men jag kan lova att det är den absolut mest jämställa synthfestivalen någonsin. I en del av branschen som består av, ej överdrivet, kanske 95% män så har vi bokat nästan lika många kvinnliga DJs som manliga och 4 av 13 liveakter har en tjej eller mer med. Jämför gärna med WGT, Amphii eller vilken annan stor synthfestival som helst. DS.

Vad händer?

Fler bevakningar...  (totalt 3st)