Musicstage.se

Musicstagebloggen

Sam Eliot - Two of a Kind

SAMELIOT TwoOfAKind copy
Sam Eliot´s debut-EP Two of a Kind släpptes i slutet på januari på digitala plattformar, och jag ser ljust på framtiden för honom/dom.
Han själv säger att musikstilen lite kort kan beskrivas som västkustpop/rock.
Soundet påminner om John Mayer och Kid Rock och kanske lite Tom Petty.

Läs mer...

Jack Moy & Glöden - KNUCKLES

Igår släppte Jack Moy & Glöden en ny singel.
Här ser man ännu en gång vad som kan ske om man har en en fantastisk text tillsammans med en lika fantastisk melodi,
en galet bra skön röst som t.ex. Jack Savoretti, men man heter istället Jack Moy, har attityd, upplevelser m.m.

Läs mer...

Supralunar skänker gage till Barncancerfonden ifall de vinner!

Supralunar, Johann Enoksson, Gergios Vamvatsicos, Petri Tuulik, Foto: Christoffer Holmström

Det på Musicstage.se flitigt återkommande rockbandet Supralunar är klara för final i Sweden Rock Festivals årliga bandtävling. I konkurrens med niohundra andra band placerade sig Supralunar bland de etthundratrettiofem akter som folket kunde rösta vidare till final och stödet för trion räckte till en av de åtråvärda finalplatserna.

Läs mer...

Erik Henebratt, En av dom

Erik Henebratts nya låt "En av dom" är en låt som berör!
Den pekar klart och tydligt på hur det ser ut för många idag.
Eriks röst är helt fantastisk och likaså videon.

Läs mer...

Gästinlägg från Ulrika Vallgårda

Hej alla musikälskare! Så kul att jag får skriva ett gästinlägg här!

Jag har arbetat hela mitt yrkesliv som journalist så det här blir ju lite omvänt för mig. Att berätta om mig själv, istället för att berätta om någon annan.

Jag gissar att de flesta som skriver här är artister. Själv är jag textförfattare och det var det jag tänkte att inlägget skulle handla om.

Jag har skrivit två reportageböcker och tre diktböcker och säkert 1000 tidningsartiklar. Och visst, jag älskar musik, jag sjunger i kör och har spelat både piano och fiol i musikskolan som ung. Men någon artist är jag inte och kommer aldrig att bli. Däremot en hängiven lyssnare.

För mig är det melodiösa viktigt och så klart gillar jag starka texter. Jag tycker om vispop, som Sofia Karlsson, Simon & Garfunkel, Ted Gärdestad och Lisa Ekdahl. Eller varför inte några tolkningar av Evert Taube? Ja, och så tycker jag om Veronica Maggio och Laleh för att ta ett par artister som kanske är mer ”inne” just nu. Jag har stått med mina tonårsbarn och hoppat och skrikit på golvet när Veronica Maggio har spelat både i folkets hus i Umeå och i Piteå. Jag har suttit med tårarna brännande i ögonen när Laleh sjöng nyligen i Skellefteås stora hockeyarena. Och jag var den som stod längst fram i Luleås hockeyarena när Orup var här på turné och var så nära Orup att jag hade kunnat sträcka ut en hand och hälsa på honom.

Läs mer...

SIA, Way Out West, Göteborg, 2016-08-13_1

Den sista dagen på den tionde upplagan av Way out West bjöd på närkontakt av tredje graden när det gällde både väder och lera. Trots att vädret hade någon form av mentalt sammanbrott när det varvade mellan hällregn, klar himmel, hårda vindar. Vädrets lynnighet hade börjat sätta sina spår på festivalpubliken som kämpade sig över gräsmattor som hade förvandlats till lera. 

Men än var det mycket kvar på festivalen och kvar på schemat fanns bland andra SIA och Massive Attack. Få gav upp trots vädret och området var välfyllt oh det var trångt på platserna där marken inte bestod av vatten och lera.

Efter mycket ryktesspridning så visade det sig att Way out West är bekräftat att fullföljas även nästa år. Vilket nog är tur det, för vart kan man hitta en vackrare publik som varvar mellan att hitta sin innersta överlevnadsinstinkt i hård väderlek för att sedan gå ut i storstadsnatten?

När SIA väl fick stiga på upp scen och leverera vad som visade sig vara en rörlig konstinstallation värdig Moderna Museet på Skeppsholmen. Med en klanderfri röst sjöng hon ut i Göteborgsnatten och helt plötsligt kom insikten att många runt omkring stod och grät. Trots att vattenflödet hade förflyttats från vädret till publiken så var det ett fantastiskt avslut. Tack för i år Göteborg och Way out West. Vi ses definitivt nästa år igen. 

Zara Larsson, Way Out West, Göteborg, 2016-08-12_4

Fredagen under Way out West kan sammanfattas som dagen som regnade bort.

Läs mer...

G-Eazy, Way Out West, Göteborg, 2016-08-12_11

Det är kalla och ovänliga vindar som välkomnar resenärer till Sveriges västkust för den 110:e upplagan av Göteborgs Way out West. Oväntad väderlek överraskar publiken redan vid plattformen på Stockholm Central och kyler ner tunna kimonos och shortsklädda ben. Hattar flyger iväg så fort de når perrongen vid Göteborgs Centralstation och avslöjar att förra årets varma väder är endast ett minne blott.

Den hipstrigaste av festivaler började utan större pompa och ståt med en blygsam publik men gav möjlighet att verkligen få ta del av området utan större trängsel. Trots de kalla vindarna och kyliga temperaturer så finns det få festivaler som är så välkomnande som just den på Slottsskogen. Väderlek till trots hade den vackra och unga publiken hittat även denna gång till Göteborg och prydde området lika hemmavant som sitt eget vardagsrum. Den helvegetariska och veganska temat fortsatte även i år trots vissa irriterade röster bland besökarna. Frågan är dock varför, för vart kan en hitta vegansk mat som smakar förvånansvärt likt kyckling som just på Way out West? 

Årets upplaga har redan fått avbokningar som pågick ända in i sista minuten då The Libertines ställer in med endast ett par få minuter kvar till spelning. Dock är den största frågan vem det är mest synd om, bokaren, publiken eller assistenten vars uppgift är att hålla reda på denna oförutsägbara akt, Petes nykterhet till trots.

Den Ploppchoklad-älskande Steven Patrick Morrissey fick vara sist ut på Flamingoscenen och levererade en charm som bara äldre rävar i musikbranschen har. Charmen blandades med politiska åsikter om att inte rösta och att kött är mord vilket mottogs förvånansvärt skeptiskt av publiken. Även om festivalens första dag inte var lika välbesökt som en förväntat så var flera lokaler på Stay out West välbesökta och även fullsatta så som hos Hagakyrkan.

Trots avbokningar och oväntat kyligt väder så var torsdagen en salig blandning av kvinnlig styrka med Laura Mvula, Chelsea Wolf och publikcharmare så som Morressey och KAYTRANADA. Den största frågan är om fredag kan leverera en livs levande Pete Doherty och om vädret kommer påverka det vackra folket mer än vad de har förberett sig på. Recensenten är redan på väg för att införskaffa en tjockare stickad tröja och gummistövlar….