Musicstage.se

Musicstagebloggen

Gästinlägg från Ulrika Vallgårda

Hej alla musikälskare! Så kul att jag får skriva ett gästinlägg här!

Jag har arbetat hela mitt yrkesliv som journalist så det här blir ju lite omvänt för mig. Att berätta om mig själv, istället för att berätta om någon annan.

Jag gissar att de flesta som skriver här är artister. Själv är jag textförfattare och det var det jag tänkte att inlägget skulle handla om.

Jag har skrivit två reportageböcker och tre diktböcker och säkert 1000 tidningsartiklar. Och visst, jag älskar musik, jag sjunger i kör och har spelat både piano och fiol i musikskolan som ung. Men någon artist är jag inte och kommer aldrig att bli. Däremot en hängiven lyssnare.

För mig är det melodiösa viktigt och så klart gillar jag starka texter. Jag tycker om vispop, som Sofia Karlsson, Simon & Garfunkel, Ted Gärdestad och Lisa Ekdahl. Eller varför inte några tolkningar av Evert Taube? Ja, och så tycker jag om Veronica Maggio och Laleh för att ta ett par artister som kanske är mer ”inne” just nu. Jag har stått med mina tonårsbarn och hoppat och skrikit på golvet när Veronica Maggio har spelat både i folkets hus i Umeå och i Piteå. Jag har suttit med tårarna brännande i ögonen när Laleh sjöng nyligen i Skellefteås stora hockeyarena. Och jag var den som stod längst fram i Luleås hockeyarena när Orup var här på turné och var så nära Orup att jag hade kunnat sträcka ut en hand och hälsa på honom.

Läs mer...

SIA, Way Out West, Göteborg, 2016-08-13_1

Den sista dagen på den tionde upplagan av Way out West bjöd på närkontakt av tredje graden när det gällde både väder och lera. Trots att vädret hade någon form av mentalt sammanbrott när det varvade mellan hällregn, klar himmel, hårda vindar. Vädrets lynnighet hade börjat sätta sina spår på festivalpubliken som kämpade sig över gräsmattor som hade förvandlats till lera. 

Men än var det mycket kvar på festivalen och kvar på schemat fanns bland andra SIA och Massive Attack. Få gav upp trots vädret och området var välfyllt oh det var trångt på platserna där marken inte bestod av vatten och lera.

Efter mycket ryktesspridning så visade det sig att Way out West är bekräftat att fullföljas även nästa år. Vilket nog är tur det, för vart kan man hitta en vackrare publik som varvar mellan att hitta sin innersta överlevnadsinstinkt i hård väderlek för att sedan gå ut i storstadsnatten?

När SIA väl fick stiga på upp scen och leverera vad som visade sig vara en rörlig konstinstallation värdig Moderna Museet på Skeppsholmen. Med en klanderfri röst sjöng hon ut i Göteborgsnatten och helt plötsligt kom insikten att många runt omkring stod och grät. Trots att vattenflödet hade förflyttats från vädret till publiken så var det ett fantastiskt avslut. Tack för i år Göteborg och Way out West. Vi ses definitivt nästa år igen. 

Zara Larsson, Way Out West, Göteborg, 2016-08-12_4

Fredagen under Way out West kan sammanfattas som dagen som regnade bort.

Läs mer...

G-Eazy, Way Out West, Göteborg, 2016-08-12_11

Det är kalla och ovänliga vindar som välkomnar resenärer till Sveriges västkust för den 110:e upplagan av Göteborgs Way out West. Oväntad väderlek överraskar publiken redan vid plattformen på Stockholm Central och kyler ner tunna kimonos och shortsklädda ben. Hattar flyger iväg så fort de når perrongen vid Göteborgs Centralstation och avslöjar att förra årets varma väder är endast ett minne blott.

Den hipstrigaste av festivaler började utan större pompa och ståt med en blygsam publik men gav möjlighet att verkligen få ta del av området utan större trängsel. Trots de kalla vindarna och kyliga temperaturer så finns det få festivaler som är så välkomnande som just den på Slottsskogen. Väderlek till trots hade den vackra och unga publiken hittat även denna gång till Göteborg och prydde området lika hemmavant som sitt eget vardagsrum. Den helvegetariska och veganska temat fortsatte även i år trots vissa irriterade röster bland besökarna. Frågan är dock varför, för vart kan en hitta vegansk mat som smakar förvånansvärt likt kyckling som just på Way out West? 

Årets upplaga har redan fått avbokningar som pågick ända in i sista minuten då The Libertines ställer in med endast ett par få minuter kvar till spelning. Dock är den största frågan vem det är mest synd om, bokaren, publiken eller assistenten vars uppgift är att hålla reda på denna oförutsägbara akt, Petes nykterhet till trots.

Den Ploppchoklad-älskande Steven Patrick Morrissey fick vara sist ut på Flamingoscenen och levererade en charm som bara äldre rävar i musikbranschen har. Charmen blandades med politiska åsikter om att inte rösta och att kött är mord vilket mottogs förvånansvärt skeptiskt av publiken. Även om festivalens första dag inte var lika välbesökt som en förväntat så var flera lokaler på Stay out West välbesökta och även fullsatta så som hos Hagakyrkan.

Trots avbokningar och oväntat kyligt väder så var torsdagen en salig blandning av kvinnlig styrka med Laura Mvula, Chelsea Wolf och publikcharmare så som Morressey och KAYTRANADA. Den största frågan är om fredag kan leverera en livs levande Pete Doherty och om vädret kommer påverka det vackra folket mer än vad de har förberett sig på. Recensenten är redan på väg för att införskaffa en tjockare stickad tröja och gummistövlar….

Stockholm Music and Arts, 2016, Söndag

Lite lagom festivalsliten började jag min dag 3, söndag. Först ut för mig var en för mig okänd John Grant. Han charmade mig fort och hans musik var både lekfull, vacker, rolig och pampig. En bra start på dagen. 

Joan Baez var nästa hållplats för mig. Americana slår aldrig fel på en söndageftermiddag. När hon sedan välkomnade Patti Smith på scenen kändes spelningen legendarisk. 

Efter en stunds paus i pressrummet (haha, paus? Redigering av foton) var det dags för Patti Smith here self. Då trycket varit så högt har jag inte haft möjlighet att fotografera de tidigare konserterna men äntligen blev det min tur. Publiken var supertaggad, det lilla området fullt och vakterna jobbade stenhårt med att på ett säkert sätt få in så många som möjligt på ett säkert sätt på den lilla ytan vid trädgårdsscenen. Kön utanför ringlade sig (precis som tidigare dagar) otroligt lång och det var inte svårt att gissa vem som var ett av de stora dragplåstren på årets festival. Patti själv pratade om hur otroligt stort det varit för henne att få gästa Joan, hur mycket hon betytt för Pattis egen karriär. Det kändes genuint och stort. Själv hann jag inte stanna, då Kleerup var nästa anhalt, bara 10 minuter efter att Patti äntrat scenen. 

Snabb som en gasell tog jag mig över festivalområdet och hann med någon minut tillgodo. I strålande solsken klev Kleerup med band på och jag får väl säga att jag hade önskat spelningen i en liten mörk lokal istället. Det blev inte rätt i starkt solljus. Efter några låtar traskade jag upp till pressrummet igen och avnjöt konserter på avstånd medan jag jobbade klart. 

Ännu en gång har SMAA levererat!

/Teresa Hedström

Redan vid 12-tiden kommer jag till Trädgårdscenen, det är Winterviken som inleder Stockholm Music and Arts sista dag. Mycket bra gör de det dessutom, hastar sen iväg för att Albin Lee Meldau som dessvärre inte imponerar på mig.

Hinner även lyssna lite till Suzanne Vega innan jag får avnjuta en av dagens höjdpunkter John Grant, som Teresa säger fantastiskt lekfullt och vackert. Det gör mig glad att lyssna till någon som känns så genuin och som tar sig själv på lagom stort allvar och istället för att berätta om sitt inre mörker låter oss skratta åt livet och dess ibland kan ganska tunga delar.

Jag kollade även in Kleerup medan jag drack ett glas vin och åt av festivalens lite knapra vegetariska utbud. 

Ett något sömnigt Air blev nästa stopp och visst stod jag kvar och lyssnade mig igenom konserten, men det var tyvärr inget extra utan passerade och jag passade på att småprata lite med vännerna jag precis mött upp.

Festivalens sista akt var Kraftwerk och som dom levererade, ljuvligt att se några som byggt en sådan show och verkligen har gjort något extra som publiken får ta del av. Alla stod vi som fån med våra 3-D glasögon i papp och avnjöt en välarbetad scenshow och dansant musik! Tack Stockholm Music and Arts, jag gick därifrån helt maxad på musikaliska upplevelser!

/Emma Habbe

Stockholm Music & Arts 2016 lördag

Sista helgen i augusti är det verkligen fest i Stockholm, vi har Pride och vi har Stockholm music and arts och staden lever upp på ett fantastiskt sätt. Att ha en festival på Skeppsholmen är onekligen ett bra drag, vyn bakom scenen när solen går ner adderar det lilla extra till musikupplevelsen. Den fina konsten som presenteras gör också att det blir lite mer än bara ett gäng konserter att gå på.  Stämningen är behaglig och kanske gör den lite högre åldersnivån något för att få det att kännas mer lugnt och vänligt. Det är inte så stort område att gå runt på men det kan också vara bra för att en då hinner uppleva de konserter som spelas, det är inte många som krockar. I år lade de till Trädgårdsscenen, där det har varit lite mer intimare spelningar, något som gör att festivalen blivit mer dynamisk. Härliga Patti Smith passade perfekt att ha på en sådan scen och tack vare att hon spelade varje dag under festivalen så fick många ta del av det.

Läs mer...

Stockholm Music & Arts 2016 fredag

Det är varmt i den svenska huvudstaden när årets upplaga av Stockholm Music & Arts inleder sin festival på Skeppsholmen. Uppförsbacken som leder fram till festivalområdet vars uppgift verkar vara att skilja agnarna från vetet erbjöd en härlig start i värmen. Första dagen började dock knackigt för festivalen då de gjorde misstaget att boka Mohammed Ali och Erik Lundin som första akter. Vad arrangören tänkte när dessa artister fick börja spela så tidigt det lär vi aldrig få veta. Men de gjorde publiken en björntjänst då de sällan hinner in till festivalområdet så pass tidigt på inledningsdagen. Både Erik Lundin och duon Mohammed Ali förtjänar en större publik.

Läs mer...

Wildie - Hummin´

Ibland bara händer det! Att jag bara råkar hitta en sida med ett band som är alldeles fantastiskt och som jag fastnar totalt i. Och lyckan är så där total!
Just det hände med det här bandet och den här videon.
Jag vet inte hur många gånger jag har kollat/lyssnat på den nu, men många!

Läs mer...