Musicstage.se

Way Out West, fredag

Dag två på Way Out West påbörjas först efter en synnerligen välsmakande styrketår. Det behövs förmodligen, om man skulle ha någon typ av förhoppning att klara sig genom ett massivt block av artister framåt kvällen.

Först upp är alternativrockarna Wilco. Frontmannen Jeff Tweedy och basisten John Stirrat är pelarna i den annars roterande och varierande skara musiker som utgjort bandet genom åren. Det är kanske just Jeff Tweedys humör och energi som driver och fokuserar Wilco. Både på skiva och under liveframträdanden. Idag verkar han vara måttligt intresserad. Bandet kör på lite halvtrött och slentrianmässigt för att plötsligt svänga till det ordentligt. När Nels Cline, en av världens absolut bästa gitarrister, kör ut ett episkt solo är det svårt att inte bli imponerad. Hela bandet tycks vakna till en stund. För att kort därpå slumra till igen. Det är bra, men det går inte att undkomma känslan av att det hade kunnat vara så mycket bättre.

Nu är det dags att spatsera över till nästa scen och nästa stora namn. Feist knåpar på gitarren, stampar takten och gör sitt bästa för att bjuda in publiken till en gemensam upplevelse av glad folkrock. Det låter väldigt annorlunda mot hennes lite avskalade, lågmälda sound från plattorna. Antalet människor som hört hennes stora hit I Feel It All utan att ha insett det lär vara ansenlig. Mitt uppe i allt passar hon på att hylla Wilco och även Bon Iver som kommer att ta över stafettpinnen på scenen mitt emot senare under kvällen. När sedan Jeff Tweedy entrar scen och de tillsammans spelar You and I kan man inte bli annat än väldigt  glad ända djupt ner i magen.

Hur bra tror du att Bon Iver var? Hur föreställer du dig det? Precis så var det, tro mig. Varierat, blandat, stora kontraster, maffigt, episkt, litet och skört. Allt på samma gång i omgångar och perioder. Större och djupare än jag hade föreställt mig. Mindre mesigt och släpigt än jag hade fruktat. Dagens tveklöst bästa föreställning.

Jag söker efter något slags narrativ med vilket jag kan rama in dagen. Finner inget, och nöjer mig med att konstatera att det har varit roligt.