Musicstage.se

Musicstagebloggen

Områdesbilder, Stockholm Music and Arts, Stockholm, 2013-08-04

Så förflöt då även Stockholm Music & Arts sista dag. Jag känner att jag måste påpeka något för att inte mina negativa upplevelser av några artistuppträdanden ska kasta negativt ljus på festivalen. Det har verkligen varit en bra festival. En helhet som var större än summan av sina delar.

Läs mer...

Modern Fantazias, Stockholm Music and Arts, Stockholm, 2013-08-03

Så tog då också dag två av Stockholm Music & Arts slut. Denna dags behållning var definitivt Efterklang. Ett band som jag tidigare lyssnat ganska mycket på men som av outgrundlig anledning fallit ur mina spellistor. Och det var definitivt som att återse en gammal god vän.

Läs mer...

First Aid Kit, Stockholm Music and Arts, Stockholm, 2013-08-02

Dagens stora snackis är föregående dags besked att Omar Souleyman med band förvägrats inresetillstånd. Svenska generalkonsulatet i Istanbul hade bedömt att risken för att Omar och/eller medlemmar i bandet skulle söka asyl som alldeles för stor. Både Kajfes och Alkberg kommenterar kritiskt händelsen från scen.

Läs mer...

Putte i Parken dag 4

Sista kvällen, skulle ljuga om jag säger att jag inte var sliten redan från start. Fyra dagars festival är förmycket för oss gamla tanter. Men skam den som ger sig!

Oskar Linnros var min första akt att bevaka. På vägen dit hann jag knäppa några bilder på Ulf Lundell med, på långt håll och med fel objektiv, men vad gör man inte när man får feeling? =)

Oskar var det fart på som vanligt och han hade en bra publik framför sig. Nästa anhalt för mig var favoriterna Shout Out Louds på Teaterscenen. När jag såg dem för några veckor sedan på Hultsfred - Stoxa kändes scenen för stor och magin nådde mig inte. Teaterscenen passade dem däremot perfekt och jag befann mig i ett glädjerus de få låtar jag hann se innan jag skulle fota Amanda Jenssens spelning.

Sagt och gjort. Amanda har verkligen lyckats tvätta bort Idolstämpeln och jag som aldrig följt programmet har  väldigt svårt att tänka mig henne i den miljön. Nu är hon en fantastiskt charmig, egen, unik artist tycker jag. Hon har hittat sin nisch och hon gör det jävligt bra. 

Där efter var det bildredigeringsdags innan Scooter skulle kliva på scenen. Jag förstår verkligen inte den bokningen. Jag visste inte ens de var aktiva längre, tills Putte bokade dem. Men alla tycker ju inte samma och det var verkligen ett partysuget folkhav som väntade på honom. Pyro så det stod härliga till fick vi med och det var inte bara en gång jag höll på att krypa ur skinnet när det small till framför mig i diket kan jag säga. Och varmt blev det med. Och publiken älskade det. 

I andras ögon sett verkar Putte bjudit på en fantastik avslutning. Jag nöjer mig med att säga att det var en bra och fin festival och jag besöker gärna Putte i Karlstad igen. =)

 

Putte i Parken dag 3

Då var dag tre avklarad. Detta var höjdpunkten för mig av de fyra festivaldagarna då denna dag både bjöd på Hästpojken och Håkan Hellström. Bara den line-upen ger förutsättningar för en näst intill en perfekt festivaldag skulle jag säga. 

Min dag började väldigt sent efter ordentligt hotellslappande så jag var på plats lite innan Hästpojken gick på scenen vid 19-snåret. Jag slog mig ner i gräset vid scenen och njöt av både strålande sol och bra musik. Därefter var det vidare till det för mig okända bandet Uncle Acid & The Deadbeats för att fota dem. De liknades vid Graveyard musikmässigt i bandbeskrivningen på Puttes sajt, och det säger mig inte heller vidare mycket, men utseendemässigt köper jag liknelsen i allafall. Det förekommer långt hår och det svängs med det. =)

De hade lite svårt att placera oss på kartan verkar det som och jag kan förstå att britterna inte har stenkoll på Karlstad, så de kallade oss Clevland helt enkelt. Och det funkade det med. 

Några toner från Looptroop Rockers hann mitt öra uppfatta och publiken verkade väldigt glada framme vid scenen. Jag har någon underlig relation till Looptroop som jag inte lyckats reda ut riktigt, och det måste man kanske inte heller? Jag lyssnar inte på dem till vardags, men jag ser dem gärna live och de charmar mig varje gång, de känns lite "mina". Och jag älskar när de kör snattardansen! Den missade jag tyvärr igår.

Nästa anhalt för mig var att fota Lorentz & Sakarias, några jag känner till, men inte lyssnar på. De är charmiga men musiken tar inte tag i mig helt enkelt. 

 Med ett tajt spelschema var det dags att springa vidare med kameran till Viktor & The Blood. Ännu en ny bekantskap för mig. Bra rock med lite väl rockig attityd får bli mitt betyg. 

Jag hann även få mig lite The Sounds levererat. Den där Maja, hon är helt fantastisk. Jag påminner mig själv om att jag måste börja lyssna på dem, jag älskar det ju varje gång när jag ser dem live. (3:e gången i sommar.) Det var bra drag i publiken med och många var det som samlats framför scenen. 

Sist ut på min dag var såklart då Håkan Hellström. Denna kärlek som skapas mellan Håkan och hans publik är verkligen få förunnat och det är så fint. Tyvärr ger min rygg upp efter 40 minuter och jag kan inte stå kvar för det gör för ont. Jag tröstar mig med att det kommer fler konserter när jag sätter mig i pressrummet och lyssnar på håll. Jag hann bland annat få se När lyktorna tänds vilket var fantastiskt fint. Både Daniel Hurricane Gilbert och Björn Almgren fattas mig. Det känns underligt utan dem, men jag antar man vänjer sig. Det var å andra sidan upplyftande med de stråkar som dykt upp istället. 

Summerat så var det en väldigt bra festivaldag, som en påse lösgodis med några godisar var av det bästa jag vet. 

Putte i Parken dag 2

Då var dag två avklarad och vi är åter på hotellet. 

Jag tog en riktigt slapp eftermiddag då det inte var något jag skulle bevaka förrän senare på kvällen, så jag anlände till festivalen akompanjerad av Svenska Akademien. Gung och röj mötte mig. Som det ska vara på festival.

Jag skymtade även Movits! på Sun Stage lite senare. I publiken röjdes det rejält, och jag förstår dem. Det är svårt att vara stilla till Movits! musik. 

Min kväll fortsatte med IAMX där jag fick ofrivillig närkontakt med hans synthspelerska, som hoppade ner i diket och kramade publik, och råkade trampa mig på tån. Det är ett hårt liv som fotograf. I say!

Jag har även dokumenterat Neverstore och Hardcore Superstar. Tyvärr spelade båda i lokaler med dåligt ljus så jag är inte helt nöjd får erkännas. 

Jag avslutade ett kort men intensivt arbetspass med att fota Rebecca & Fiona. Jag förstår inte alls fenomenet kring dem (eller andra utövare av samma koncept) men jisses vad publiken älskar det. Det är alltid lika härligt att se lyriska dansande människor som är överlyckliga här och nu. 

Till sällskap av Maskinen på stora scenen, Stage of Joy traskade vi ut från festivalen mot bussen till centrum. En stor publik var samlad, vilket inte förvånar mig nämnvärt. På stan och framför allt på festivalen har jag sett många svarta jackor med Maskinens gula logga på idag. En kort men festivalintensiv dag fortsatte med redigering av bilder på hotellet. Nu är äntligen alla mina bilder ute så nu är det dags att ladda batterierna (i både mig och kameran) för en ny festivaldag.

Nu har vi klarat hälften av festivalen. =)

Roskildedagboken 2013 – 4. That orange feeling

roskilde 2013 int presscenter

I skrivande stund är det tre timmar tills området öppnar. Det känns i luften. Det är elektriskt. En spänd förväntan. Funktionärer springer hit och dit och man vågar knappt gå igenom gaterna för man känner att man är i vägen. Inne på Presscenter är det nästan fullsatt. Alla har vi förberedelser att göra och givetvis ligger internet nere. Förhoppningsvis är det igång snart igen så jag kan publicera detta inlägg.

Läs mer...

Timo Räisänen, Putte i Parken, Karlstad, 2013-07-03

(Timo Räisänen, Putte i Parken, 2013-07-03)

Då var första festivaldagen nästan till ända. Idag har det varit hektiskt, då området öppnar först 16. Det blir många konserter samtidigt, och få pauser att jobba på mellan akterna. 

Min dag har besått av Timo Räisänen, som är en helt fantastisk artist. Jag skulle kunna se honom en gång i veckan utan att tröttna tror jag. Konserten var på teaterscenen, som har tak och sittplatser, men inga väggar så det blev lite småkyligt för mig som inte var på humör för att skaka rumpa. Ändå log jag mig igenom hela spelningen. 

 

Därefter var det dags att plåta Miles Kane, min första tanke var: Jag har åkt tidsmaskin och har en medlem från The Beatles framför mig! Han har helt underbar stil. Musiken i sig kändes som klassisk brittpop. Inte för att jag är vidare kunnig i genren, men det kändes som det var vad som spelades. 

 

Näste man till spelning var Johan Johansson. Punklegenden. Världens bästa Johansson. Tyvärr kunde jag inte stanna längre än två låtar, men den lilla men aktiva publiken verkade trivas finfint och så även Johan och hans band. Världens bästa jävla band heter de. Jag har nu lovat mig själv att nästa gång Johan spelar nära mig så ska jag se giget. Det bara är så. 

 

Jag avslutade kvällen med Johnossi. Fantastiska John och Oskar har dessutom tagit in förstärkning på synth och tamburin i sommar, vilket ger många av låtarna en extra liten glans. De är så himla bra! Tyvärr gjorde jobbsamvetet sig påminnt, så jag stannade bara 30 minuter, men jag kunde höra resten på håll från pressrummet. 

Från pressrummet hörde jag även jublet när Icona Pop spelade sin I love it. Det verkade uppskattas av många. 

Nu är det snart dags för sista tonerna från The Darkness. Sitter fortfarande i pressrummet och lyssnar. I belive in a thing called love (heter deras dänga va?) drog stort jubel den med. 

Nu börjar det bli dags att stänga ner här. Foton är publicerade, texter är korrade och jag är trött. 

Over and out!