Musicstage.se

Musicstagebloggen

G-Eazy, Way Out West, Göteborg, 2016-08-12_11

Det är kalla och ovänliga vindar som välkomnar resenärer till Sveriges västkust för den 110:e upplagan av Göteborgs Way out West. Oväntad väderlek överraskar publiken redan vid plattformen på Stockholm Central och kyler ner tunna kimonos och shortsklädda ben. Hattar flyger iväg så fort de når perrongen vid Göteborgs Centralstation och avslöjar att förra årets varma väder är endast ett minne blott.

Den hipstrigaste av festivaler började utan större pompa och ståt med en blygsam publik men gav möjlighet att verkligen få ta del av området utan större trängsel. Trots de kalla vindarna och kyliga temperaturer så finns det få festivaler som är så välkomnande som just den på Slottsskogen. Väderlek till trots hade den vackra och unga publiken hittat även denna gång till Göteborg och prydde området lika hemmavant som sitt eget vardagsrum. Den helvegetariska och veganska temat fortsatte även i år trots vissa irriterade röster bland besökarna. Frågan är dock varför, för vart kan en hitta vegansk mat som smakar förvånansvärt likt kyckling som just på Way out West? 

Årets upplaga har redan fått avbokningar som pågick ända in i sista minuten då The Libertines ställer in med endast ett par få minuter kvar till spelning. Dock är den största frågan vem det är mest synd om, bokaren, publiken eller assistenten vars uppgift är att hålla reda på denna oförutsägbara akt, Petes nykterhet till trots.

Den Ploppchoklad-älskande Steven Patrick Morrissey fick vara sist ut på Flamingoscenen och levererade en charm som bara äldre rävar i musikbranschen har. Charmen blandades med politiska åsikter om att inte rösta och att kött är mord vilket mottogs förvånansvärt skeptiskt av publiken. Även om festivalens första dag inte var lika välbesökt som en förväntat så var flera lokaler på Stay out West välbesökta och även fullsatta så som hos Hagakyrkan.

Trots avbokningar och oväntat kyligt väder så var torsdagen en salig blandning av kvinnlig styrka med Laura Mvula, Chelsea Wolf och publikcharmare så som Morressey och KAYTRANADA. Den största frågan är om fredag kan leverera en livs levande Pete Doherty och om vädret kommer påverka det vackra folket mer än vad de har förberett sig på. Recensenten är redan på väg för att införskaffa en tjockare stickad tröja och gummistövlar….

Stockholm Music and Arts, 2016, Söndag

Lite lagom festivalsliten började jag min dag 3, söndag. Först ut för mig var en för mig okänd John Grant. Han charmade mig fort och hans musik var både lekfull, vacker, rolig och pampig. En bra start på dagen. 

Joan Baez var nästa hållplats för mig. Americana slår aldrig fel på en söndageftermiddag. När hon sedan välkomnade Patti Smith på scenen kändes spelningen legendarisk. 

Efter en stunds paus i pressrummet (haha, paus? Redigering av foton) var det dags för Patti Smith here self. Då trycket varit så högt har jag inte haft möjlighet att fotografera de tidigare konserterna men äntligen blev det min tur. Publiken var supertaggad, det lilla området fullt och vakterna jobbade stenhårt med att på ett säkert sätt få in så många som möjligt på ett säkert sätt på den lilla ytan vid trädgårdsscenen. Kön utanför ringlade sig (precis som tidigare dagar) otroligt lång och det var inte svårt att gissa vem som var ett av de stora dragplåstren på årets festival. Patti själv pratade om hur otroligt stort det varit för henne att få gästa Joan, hur mycket hon betytt för Pattis egen karriär. Det kändes genuint och stort. Själv hann jag inte stanna, då Kleerup var nästa anhalt, bara 10 minuter efter att Patti äntrat scenen. 

Snabb som en gasell tog jag mig över festivalområdet och hann med någon minut tillgodo. I strålande solsken klev Kleerup med band på och jag får väl säga att jag hade önskat spelningen i en liten mörk lokal istället. Det blev inte rätt i starkt solljus. Efter några låtar traskade jag upp till pressrummet igen och avnjöt konserter på avstånd medan jag jobbade klart. 

Ännu en gång har SMAA levererat!

/Teresa Hedström

Redan vid 12-tiden kommer jag till Trädgårdscenen, det är Winterviken som inleder Stockholm Music and Arts sista dag. Mycket bra gör de det dessutom, hastar sen iväg för att Albin Lee Meldau som dessvärre inte imponerar på mig.

Hinner även lyssna lite till Suzanne Vega innan jag får avnjuta en av dagens höjdpunkter John Grant, som Teresa säger fantastiskt lekfullt och vackert. Det gör mig glad att lyssna till någon som känns så genuin och som tar sig själv på lagom stort allvar och istället för att berätta om sitt inre mörker låter oss skratta åt livet och dess ibland kan ganska tunga delar.

Jag kollade även in Kleerup medan jag drack ett glas vin och åt av festivalens lite knapra vegetariska utbud. 

Ett något sömnigt Air blev nästa stopp och visst stod jag kvar och lyssnade mig igenom konserten, men det var tyvärr inget extra utan passerade och jag passade på att småprata lite med vännerna jag precis mött upp.

Festivalens sista akt var Kraftwerk och som dom levererade, ljuvligt att se några som byggt en sådan show och verkligen har gjort något extra som publiken får ta del av. Alla stod vi som fån med våra 3-D glasögon i papp och avnjöt en välarbetad scenshow och dansant musik! Tack Stockholm Music and Arts, jag gick därifrån helt maxad på musikaliska upplevelser!

/Emma Habbe

Stockholm Music & Arts 2016 lördag

Sista helgen i augusti är det verkligen fest i Stockholm, vi har Pride och vi har Stockholm music and arts och staden lever upp på ett fantastiskt sätt. Att ha en festival på Skeppsholmen är onekligen ett bra drag, vyn bakom scenen när solen går ner adderar det lilla extra till musikupplevelsen. Den fina konsten som presenteras gör också att det blir lite mer än bara ett gäng konserter att gå på.  Stämningen är behaglig och kanske gör den lite högre åldersnivån något för att få det att kännas mer lugnt och vänligt. Det är inte så stort område att gå runt på men det kan också vara bra för att en då hinner uppleva de konserter som spelas, det är inte många som krockar. I år lade de till Trädgårdsscenen, där det har varit lite mer intimare spelningar, något som gör att festivalen blivit mer dynamisk. Härliga Patti Smith passade perfekt att ha på en sådan scen och tack vare att hon spelade varje dag under festivalen så fick många ta del av det.

Läs mer...

Stockholm Music & Arts 2016 fredag

Det är varmt i den svenska huvudstaden när årets upplaga av Stockholm Music & Arts inleder sin festival på Skeppsholmen. Uppförsbacken som leder fram till festivalområdet vars uppgift verkar vara att skilja agnarna från vetet erbjöd en härlig start i värmen. Första dagen började dock knackigt för festivalen då de gjorde misstaget att boka Mohammed Ali och Erik Lundin som första akter. Vad arrangören tänkte när dessa artister fick börja spela så tidigt det lär vi aldrig få veta. Men de gjorde publiken en björntjänst då de sällan hinner in till festivalområdet så pass tidigt på inledningsdagen. Både Erik Lundin och duon Mohammed Ali förtjänar en större publik.

Läs mer...

Wildie - Hummin´

Ibland bara händer det! Att jag bara råkar hitta en sida med ett band som är alldeles fantastiskt och som jag fastnar totalt i. Och lyckan är så där total!
Just det hände med det här bandet och den här videon.
Jag vet inte hur många gånger jag har kollat/lyssnat på den nu, men många!

Läs mer...

Bråvalla dag 2

Bastille Foto: Thérèse Korning

Den andra dagen på Bråvalla började blött. Det kändes som att kämpa sig igenom ett vattenfall när vi tog oss mot pressrummet. Lyckligtvis avtog det där obehagligt blöta och vi kunde kika på Erik Lundin i sällskap av solen.  Efter att ha avsmakat ytterligare en del av mat utbudet var det dags att motionera skrattmusklerna igen. Första ut var nykomlingen Jonas Strandberg följt av veteranen Kodjo Akolor. Synnerligen underhållande båda två men på två väldigt olika sätt.

Läs mer...

Bråvalla dag 1

Glada besökare! Foto: Thérèse Korning

I år gör jag debut på Bråvalla med dunder och brak.  Efter att ha klarat av den första dagen så känner jag väl… Nja. Jag vet, jag vet. Jag har blivit bortskämd under ett par år på Glastonbury men det känns som att man från tyskt håll inte gör så stor ansträngning. Av Sverige största festival så förväntar jag mig faktiskt mer. Vi får väl se om jag känner mig mer positivt inställd efter dag 2.

Läs mer...

En SRF-rookies betraktelser

Det har varit nära förr, men det har alltid kommit något annat i vägen. Nu är jag däremot på plats på Sweden Rock Festival och börjar se en del skillnader från andra festivaler jag härjat på tidigare...

Läs mer...