Ditt debutalbum som soloartist, Antikythera, släpptes 6:e nov. Vad kan lyssnaren förvänta sig?
– Det låter lite klyschigt men det är en musikalisk resa. Det är ett samband mellan melankoli och harmoni. Vissa partier är ganska mycket At The Gates och The Haunted men med en helt annan approach, det är ju liksom inte metal. Det är lite svårt att definiera sin egen musik men om man skulle beskriva det för de som inte hört det så är det åt filmmusikhållet. Lite samma håll som filmmusiken jag gjort till The Haunted och At The Gates-dokumentärerna men mer raffinerat och genomarbetat. Det är filmiskt och svävande skulle jag vilja säga.
– Jag skulle nog heller inte vilja beskriva det som en soloprojekt, det är så många musiker som är med och jag skulle nog hellre säga att det är musikaliskt projekt.
Du pratar ju ofta om din kärlek till italiensk filmmusik, hur mycket har det influerat dig?
– Jättemycket, det började ju redan när jag såg tidiga Morricione och även andra, Once upon a time in America var väl startskottet tillsammans med Dollar-triologin. Sen fick jag lite mer intresse för b-film, så då är blev det ju mer Nicolai och Frizzi. Självklart har det spelat roll men det är inte en övervägande del av skivan, utan det är influenser från allt jag lyssnat på.
Skivan är ju en blandning av många olika influenser och stilar, har du haft ett musikaliskt mål?
– Nej, jag började bara en måndag, liksom vaknade upp och körde åtta till fem och manglade ut grejer på dagarna och efter två tre veckor så hade jag en bra skiss av skivan. Sen bollade jag skivan med lite folk och fick höra att ”du måste ha riktiga instrument på det här”. En vecka senare ringde jag till Morgan (Ågren) och kollade om han ville lägga trummorna på skivan och så var det igång.
Är du nöjd med resultatet då?
– Alltså, det finns ju alltid saker man vill ändra och så men jag är väldigt nöjd över att bara ha gjort den. Nu ser jag mer framåt, skriva ny musik och så. Som musiker vill jag alltid vara aktiv, göra ny musik utan att stanna upp. Jag har till exempel sällan lyssnat på At The Gates och The Haunted skivorna så mycket. När man hör gammalt material på någon fest eller radio eller så känns det bara konstigt och gammalt.
Har du skrivit allt material själv?
– Nja, har fått en del hjälp, Dick (Lövgren) har skrivit basgångarna liksom och pianogrejerna skrev Peter (Wiberg) och Calle (Svensson) hjälpte till med lite gitarreffekter och så där. Jag har nog skrivit kanske nittio procent själv, det jag fått mest hjälp med är jazzpartierna, jag är ju ingen utpräglad jazzmusiker även om jag gillar jazz.
Med At The Gates var ju du med och la grunden till ”The Gothenburg Sound”, hoppas du att Antikythera blir lika stilbildande?
– Ja, just i den formen och hur det är producerat så är ju Antikythera inget man hört förut, men det är inget jag hoppas på eller räknar med. Jag gör den musik jag vill göra och sen får det bli som det blir. Jag tänker inte igenom innan, hur folk ska tycka om det här alltså, så funkar det ju inte. Om det hade varit en person i hela världen hade gillat det så hade ju det räckt, bekräftelsebehovet är inte större än att det räcker med bra feedback från en människa.
Skivan är producerad och mixad av Tue Madsen?
– Nej, inte producerad faktiskt, den är producerad av mig, han har bara mixat den. Han har ju en väldigt extrem metalstil i sina mixar så det var lite av att experiment från min sida. Men dels känner jag ju honom och han har ju kunskapen även om andra stilar så det blev ju lite av en hybrid.
Var det problem att få fram dina visioner till honom med tanke på hans stil?
– Nja, vi har en väldigt öppen dialog och vi vet var vi har varandra, vi har jobbat mycket ihop innan och jag vill gärna ge mycket artistisk frihet. Jag vill liksom inte lägga mig i för mycket för då blir det vinklat och tråkigt. Det första jag fick tillbaka var ju liksom svinbra, det var nästan perfekt. Jag hade bara några få detaljer jag ville få ändrat.
När jag tänker Anders Björler så tänker jag ju onekligen på metal, har du lämnat metalscenen bakom dig eller kommer du hitta tillbaka?
– Nej, jag tycker att metal är så pass roligt men det är svårt att vara originell inom metal. Det man en på att man kan spela sin egen musik utan att det låter som Trivium som ju i sin tur är influerade av oss, ja du fattar grejen. Men man hittar ju alltid nya vägar, grundharmoniken och melankolin kommer man ju aldrig ifrån. Det gäller att hitta någon kul takt eller rytm man kan leka med istället och hitta något nytt med. Men metal kommer alltid att vara roligt framförallt live så det blir nog att varva med Antikythera stilen som någon sorts motvikt.
På plattan är det ju en brokig samling duktiga musiker, hur tänkte du när du rekryterade?
– Jag gillar ju Morgans trumstil väldigt mycket, men jag ville ju ha med något stort namn. Det hade visserligen lika gärna kunnat bli Per (Möller Jensen) från The Haunted men det är kul att jobba med nya människor. Dick är ju en gammal kompis så det blev ju naturligt och jag och Peter på piano har ju också en historia ihop och vi har en bra dialog när det gäller musik så jag ville gärna att han skulle vara med. Resten är mest Dicks kompisar och det blev ju väldigt bra tillsammans.
Du har ju även en ”sidokarriär” inom film, som producent och regissör, hur ser du på den?
– Det är ju mer en hobby än en seriös karriär, det finns ju inga pengar heller så det går liksom inte att livnära sig på. Om man inte är extremt aktiv eller kommit upp sig ordentligt, men det handlar ju om mitt intresse för film. Det har ju mest blivit musikrelaterat för folk som man känner eller varit inne i själv. Vi får se om det kommer något mer i framtiden men då kommer det nog att handla mer kortfilm, spelfilm alltså. Men kommer det något som känns kul så hoppar jag på men känns det b så struntar jag i det.
Kommer vi få se Antikythera ute på vägarna?
– Förhoppningsvis, jag väntar lite på skivreleasen först och kollar intresse och respons och så. Sen finns det ju lite olika vägar att gå, ska vi köra alla instrument så blir det ju nästan tolv pers på scen men man kan ju göra en bantad version av det. Men jag får se och ta ställning till det när det blir aktuellt.
Jag hoppas i alla fall att Anders Björler kommer ut på turné med Antikythera, för det är en väldigt bra och nyskapande platta som jag varmt kan rekommendera.