Frank Turner påbörjade sin musikaliska karriär i bandet Million Dead för att sedan fortsätta solo när de splittrades 2005. Så här fem soloplattor in i karriären har han samlat på sig en hel del erfarenheter. Musiken han spelar kan väl närmast beskrivas som folkrock eller kanske folkpunk? Senaste släppet är en EP som fått namnet Polaroid Picture som bland annat innehåller covers av låtar från Biffy Clyro och Frigtened Rabbit.
Hej! Hur mår du och vart är du?
– Hej! Jag mår bra. Jag är i Oberhausen i Tyskland.
Hur är det i Tyskland?
– Kallt! Kallt och lite grått, precis som på många andra platser i Tyskland så är spelstället beläget i ett industriområde i utkanten av staden. Det är inte den vackraste delen av landet om vi säger så…
Du är på väg till Stockholm för en spelning och jag är så besviken över att missa den, jag kommer nämligen vara i Paris när du är i Stockholm!
– Det är ju en katastrof! Jag måste nog ställa in spelningen då. Eller i alla fall boka om den… Jag ska se vad jag kan göra åt saken!
Det är ju bara någon vecka sedan du stod på scenen på O2 Arena i London. Det är ju minst sagt en ganska stor skillnad på den scenen och den du kommer stå på i Stockholm. Vart känner du dig mest bekväm, på de små eller stora scenerna?
– Min musikkarriär har alltid gått olika fort i olika delar av världen. Jag har alltid spelat på olika stora scener i olika länder och det har lärt mig att det inte är någon större skillnad mellan att spela på de stora scenerna och de små scenerna. Det är inte det som är avgörande för om det ska bli en bra show. Den show som jag och mitt band bjuder på är alltid densamma.
Kan det ibland vara mer nervöst att göra en liten spelning när man kan se alla ansikten i publiken?
– På sätt och vis. Men samtidigt så finns det ju ganska uppenbara skäl till varför det är nervöst att spela inför en stor publik också. Dessutom så är det ganska längesen jag var nervös på riktigt inför en spelning. Jag har gjort så många… Men det betyder inte att jag inte ser fram emot dem!
Du har ju ganska lång erfarenhet vid det här laget men blir man någonsin fullärd när man har ditt yrke?
– Jag gör allt jag kan för att bli bättre på det jag gör. Jag skulle kunna göra en lång lista åt dig med vad som är fel med mina skivor, vad som gått fel på våra spelningar och hur jag ska kunna förbättra det. Jag tänker ständigt på sådant! Jag är ganska så självkritisk och strävar alltid efter att bli bättre.
Jag har sett att du räknar alla dina spelningar. Vet du vilken gång i ordningen det blir du ställer dig på scenen i Stockholm?
– Inte på rak arm. Jag vet att kvällens spelning är nummer 1533. Så Stockholm borde kanske bli nummer 1536? Jag kommer veta det när jag väl är där!
Det är ju en helt galen siffra…
– Jo, men det känns bra. Jag vet att det är lite av en tvångstanke men samtidigt är det ganska coolt att ha en lista över de spelningar vi gjort och över vart jag har varit de senaste åtta-nio åren av mitt liv.
Tack för att du tog dig tiden att prata med mig!
– Tack själv! Tråkigt att du missar spelningen!
Jag vet, ni får komma tillbaka till Sverige snart igen!
– Vi ska försöka, jag lovar!