Jag känner mig lite som Bambi på hal is när jag kliver in i studion. Vid åsynen av ett mixerbord drabbas jag alltid av en tvångstanke att trycka på varenda knapp bara för att se om det händer någonting. Jag lyckas hålla fingrarna i styr och efter att ha lyssnat på några av de nya låtarna slår jag mig ner i en sliten soffa tillsammans med tre fjärdedelar av Hadriel, nämligen Victor Parri (sång och gitarr), Leo Karlsson (gitarr) samt Alexander Eriksson (gitarr.) Basisten Henrik Ekholm har fått dispens då han är på väg mellan Sälen och Mora på ett par skidor. I hans ställe får vi istället sällskap av katten Bacon som i tur och ordning hälsar på alla innan hen nöjt slår sig till ro i Alexanders knä.
Hadriel startades 2007 och har sedan dess varit hunnit genomgå ett antal förändringar vad gäller medlemmarna. Att det var doom metal man ville göra stod dock klart från början. Första plattan Mourning of Seasons kom 2011. Arbetet med den kommande plattan påbörjades i september och från början var tanken att de skulle hunnit blivit klara med plattan redan under förra året men det faktum att livet i övrigt ska fungera så har det dragit ut lite på tiden men nu är allting äntligen klart. Bakom producentspakarna har Teddy Möller huserat och det är också i hans studio vi befinner oss.
Hur har inspelningen varit? Några svårigheter eller kontroverser?
– Planeringen, säger Victor Parri. Att det inte blev klart i tid. Men hade vi inte haft så här lång tid att spela in så hade det inte blivit så bra som det blivit.
– Teddy Möller har varit jäkligt smidig med tiderna, flikar Leo Karlsson in.
– Ja, han har varit jäkligt schysst med tiderna och varit snäll och förlänga den, håller Victor med.
Är allt material färdigt när ni kliver in i studion?
– Det mesta har väl varit färdigskrivet, säger Alexander Eriksson.
– Man har en grundidé, fortsätter Victor. Sen sitter man själv bakom rattarna och styr och får spela in själv och då märker man mycket som kan fylla ut mer. Både på gott och ont. Man har ju testat mycket som inte har funkat riktigt.
Den uppmärksamme har säkert noterat att bandet för tillfället inte har någon trummis. Under inspelningen är det Victor som tagit hand om den delen, han är trummis i fem – sex andra band så han är inte främmande för det uppdraget. Det är också han som skriver alla låtar men givetvis får de övriga komma med åsikter.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag är insatt i metalvärlden. För mig känns det som att det kryllar av subgenres och för en novis känns det många gånger som att det för många är väldigt viktigt vad det sitter för etikett på just det band de lyssnar på. Jag frågar killarna vad de tycker om det hela och de menar att de inte tycker det är så viktigt att sätta en etikett på sin musik men det tar inte så många sekunder innan de beskriver sin musik som progressiv doom metal. Leo menar att det viktigaste alltid måste vara om man tycker om musiken eller inte, vad man sedan kallar den spelar ingen större roll. När jag lämnar studion i skogen så är det nog just den tanken jag håller fast vid, att det viktigaste faktiskt är att man tycker om den musiken man spelar eller lyssnar på. Sin musiksmak är inget man ska skämmas över!