Andreas Grega har nyligen släppt sin första singel, Dom hade mycket att säga, men han är på inget sätt en nykomling. Under många år har han som sångare i bandet Kungers turnerat Sverige runt. När han påbörjade sitt soloprojekt i våras var det flera artister som fick upp ögonen för honom och han medverkar nu på Promoes låt Mammas Gata. Under Hultsfredsfestivalen har han redan hunnit gästa Timbuktu, efter vår intervju ska han spela med Promoe innan det är dags för Andreas Grega att spela solo.

Hur kom du i kontakt med Promoe?
– Det är genom min medproducent och siamesiska tvilling Tobias Jimson, eller Astma som han också kallas, berättar Andreas. Han kommer från hiphop-världen och han har jobbat med Promoe. Han var redan från början en underbar person tycker jag, jäkligt inspirerande. Det känns som att vi har mycket gemensamt, alltifrån matlagning till musik.

Igår stod du på festivalens största scen tillsammans med Timbuktu och Promoe och körde Mammas Gata, hur kändes det?
– Det var helt sjuk, säger Andreas med ett skratt. Det kändes otippat för mig, jag fick veta det dagen innan.
Snart ska du upp på scenen med Promoe också?
– Ja, vi ska väl upp om en halvtimme, förklarar Andreas.

Foto: Marisol CorreaJag har bara hört din första singel, De hade mycket att säga, låter det övriga materialet liknande?
– Det finns ju verkligen en röd tråd från den låten till resten av albumet, berättar han. Jag inspireras av folkmusik från hela världen. Det är där hjärtat i musiken finns, när det kommer med maten och hela kulturen. Det tror jag är det jag fört med mig i det här projektet. Sen tillsammans med Tobbe som kommer från hiphop-hållet så har det blivit någon blandning av Wu-Tang Clan och Nationalteatern. Lite proggigt är det också!

Hur kom du in på det här med möbelsnickeriet?
– Det var när jag kom fram till att jag var en praktiker som jag sökte mig till det yrket, förklarar han. Det var lite av en slump att jag började på en möbelsnickarutbildning. Sen startade jag eget efter det. Jag hoppas kunna lägga hammaren lite längre bort på hyllan och ta micken lite längre fram, samtidigt så älskar jag att snickra så jag vill inte stryka det ur mitt liv.

Foto: Marisol CorreaAndreas berättar att han gillar konst i alla former. Han gillar när han kan binda ihop de olika konstformerna. Som exempel drar han upp sitt mikrofonstativ, som han täljt själv.

På singelomslaget finns det med en jättesöt Helig Birma, är det din katt?
Ja, exakt! utbrister Andreas. Det är min katt Blunda, hon är 6 månader.

Vad roligt! Jag har katter själv så jag vet hur det är.
– Visst är det grymt! Det är så jäkla mysigt när man kommer hem och en katt sitter och väntar på en. Sitter och gäspar på dörrmattan. Jag tror allmänt att om man har barn eller husdjur så tar det bort fokus från sig själv. Det tror jag är nyttigt.
Du menar att man inte sätter sig själv i första rummet?
– Exakt, det tror jag är skitviktigt. Sen är de ju gulliga! Jag skulle kunna prata katter i en timme, säger han och skrattar till.

Tyvärr har vi inte en timme på oss utan det har blivit hög tid för Andreas att rusa mot nästa framträdande på festivalen. Smörkniven är inte ens halvfärdig när han signerar den och överlämnar den till Slöjdverkstan. Innan vi skiljs åt utbrister Andreas:
– Fan, det här var det bästa jag gjort hittills på festivalen!

Foto: Marisol Correa

Intervju med Bye Bye Bicycle augusti 2009
Intervju med Bruket juli 2009

Pin It on Pinterest

Share This