Din senaste singel Magdalena (Livet före döden) är en duett med Sylvia Vrethammar. Hur kom det sig?
– Jag skrev en låt för ganska länge sen nu som jag redan då visste skulle bli en duett. Sen skrev jag en önskelista, som till tomten, om vem jag ville sjunga den med och där var Sylvia Vrethammar med. Jag vågade skicka en förfrågan till slut och fick till det helt enkelt. Med lite besvär såklart. Jag packade min resväska med kontanter och drog till Tyskland och hennes herrgård och spelade in.

Det kändes lite otippat att det blev just med henne…
– Jag lyssnar mycket på sångerskor nu för tiden. Jag älskar lite mer djupa stämmor, en röst med karaktär. När man hör att det finns ett liv bakom rösten. Jag hade bara lite äldre kvinnor i åtanke för låten. Samtidigt är det lite kul, i regel är det ju kombinationen äldre man och yngre kvinna. Jag kan inte komma att tänka på någon duett med en yngre man och äldre kvinna. Det är lite kul på så vis också att göra något ganska oväntat.

Kristian berättar att Sylvia givetvis uppskattade låten, annars hade hon aldrig gått med på att spela in den. Hon hade också synpunkter på den då det som kändes helt naturligt för Kristian inte föll sig lika naturligt för Sylvia. Dessa synpunkter gav Kristian lite perspektiv på sitt eget skrivande, något som han uppskattade.

Vad kan du berätta om skivan, kommer vi känna igen Kristian Anttila från dina tidigare skivor?
– Inte så jätteväl faktiskt. Jag har tagit mig friheter att spinna iväg lite den här gången. Det finns funk, det finns bossanova, det finns schlager med tonartshöjning och allting! Allt för att göra berättelserna rättvisa och kanske ge dem ännu en dimension.

Låtarna på plattan är alla utom en döpta efter ett kvinnligt förnamn. Bland andra Amanda, Irene och Lena har fått en låt uppkallad efter sig. Att Kristian har fått stämpeln som kvinnokarl är inte någon större hemlighet. Men under arbetet med den här plattan har Kristian hela tiden levt i ett förhållande och därför drar han sig inte för att kalla plattan för en runsten över ett gammalt liv. Han tror att många säkert kommer ta åt sig äran för låtarna men om det ligger någon sanning bakom dem tycker han är roligast att hålla hemligt.

Hur känns det nu när skivan släpps?
– Det känns alltid ganska otäckt faktiskt. Man kan inte styra längre hur folk ska tycka och hur det ska tas emot. Studion är en liten inhägnad där jag härskar men nu har jag ingen kontroll längre. Givetvis så har man förhoppningar och det är det som gör en rädd för hur det ska gå.

Kristian Anttila. Foto: Teresa HedströmHur ser planerna ut efter skivsläppet? Får vi se dig live någonting under hösten?
– Ja det är definitivt planen så det räknar jag med. Hur mycket och var är det inte jag som bestämmer…

Vad tycker du själv om att spela live?
– Vi har gått mycket på kraft de sista åren. Jag har byggt upp en arsenal av upptempolåtar som funkar bra live. En konsert är någonting som händer precis i stunden, det går inte att ändra i efterhand. Det är någon form av interaktion med publiken som sker… Det är någonting som stannar mellan mig och publiken i den staden. Det är häftigt att få ett kvitto på att det finns folk som uppskattar ens musik och sjunger med. Det är fortfarande en absurd upplevelse!

Innan vi avrundar hinner Kristian avslöja att han till den här plattan skrivit väldigt många låtar och att han faktiskt funderar på att släppa ännu en skiva. En skiva med namnet Nobbade Tjejer som då skulle innehålla låtarna som inte kom med. Hur det blir med den saken? Ja, det kan bara Kristian Anttila bestämma.

Intervju med The Ark augusti 2010
Intervju med The Shiloh september 2010

Pin It on Pinterest

Share This