Om jag förstått allt rätt så skapades det här bandet efter en fråga från ditt skivbolag?
– För ungefär två år sedan fick jag en fråga från EMI om jag ville göra en jazzskiva och det hade jag velat göra jättelänge. Då var det tänkt att vi bara skulle släppa en skiva och ingenting mer. Jag känner Goran Kajfeš och Per Ruskträsk Johansson sen tidigare, vi brukade prata om att göra något någon gång, sen har tiden bara gått och det har aldrig blivit av. Så när den här frågan dök upp så var det perfekt att fråga dem. Då satte Goran ihop det här bandet och så valde jag ut låtar. När vi gjorde den första skivan så hade vi så jävla kul så det blev ett riktigt band. Det var ju inte meningen från början. Vi började göra massa konserter och så föddes idén ganska snabbt om att göra en till skiva. Eftersom det är covers allting så går det ganska fort att göra.

Hur går det till att välja ut låtar?
– Där har vi en röd tråd, eller en idé… Vi vill inte göra några jazzstandards utan det ska bygga på popgrejen. Det är verkligen inte introvert, konstig jazz. Om jag säger ”Jag spelar jazz nu” då tänker många att det är något konstigt. Sen när man spelar det så är det ju pop fast på jazzsätt!

På nya skivan Echoes samsas låtar från bland andra Nick Drake, The Pouges, Echo and the Bunnymen och Nina Simone. Magnus berättar att de försökt välja ut låtar som inte är helt uttjatade eller för kända. De försöker hitta låtar som inte är jazz men som samtidigt på något sätt faktiskt är det. Till inspelningen den här gången hade Magnus valt ut ett 40-tal olika låtar som sedan kokades ned till 15. Av dessa 15 låtar hamnade till slut elva på skivan. Själva inspelningen av skivan har gått fort, vissa av låtarna är inspelade i en enda tagning.

Ni har inte funderat på att skiva egna låtar?
– Vi har pratat om det nu. Från början var det ju bara ett skivprojekt. Men absolut, det kan nog hända! När man jobbar som vi gör, att allting går väldigt fort, då kan man ju ge ut tre skivor om året om någon bara vill betala för att ge ut det. Det är ju lite tråkigt nu att det säljs så lite skivor, då finns det ju lite pengar att göra skivor för.

Du har ju släppt skivor både med band och solo. Vad är roligast?
– Jag gillar att jobba i grupp. Jag är ingen soloartist.
Trots att du släppt två soloplattor?
– Ja, det har varit under mitt namn men bakom kulisserna har även de skivorna gjorts i grupp. Då har jag satt ihop en grupp och så har vi jobbat som en grupp, jag gillar det. På samma sätt som jag gillar fotboll. Jag föredrar fotboll före… golf. Jag gillar gruppgrejen!

Du har ju varit gästartist hos bland andra Petter och snart släpps en platta med Axwell där du medverkar. Hur väljer du vad du vill vara med på? För jag antar att detta inte är de enda erbjudanden du fått.
– Folk vet ju faktiskt inte hur mycket man tackar nej till. Jag tror att det är för att jag från början, hoppas jag, framstått som ganska seriös. Så de förfrågningar jag får är väldigt bra förfrågningar. Petter är kanske den som är mest apart. Men samtidigt har jag har känt honom i över tio år och det har varit på tapeten förut. Nu ville han göra en skiva där att alla samplingar skulle bygga på 60-tals soul. Den låten med honom bygger ju på Northern soul-samplingar från sådana skivor jag spelar ute när jag är DJ. Axwell skickade två låtar till mig för flera år sedan. Jag visste inte vem han var för jag har aldrig varit inne i den housevärlden. Då var det en pianoslinga bara som jag tyckte var råmäktig!  Det är jävligt intressant att jobba med olika typer av människor, det är väldigt givande att se hur andra jobbar. Jag gillar ju som sagt var att göra grejer ihop. Anledningen till att det är paus med Weeping Willows är ju för att vi jobbat alldeles för länge ihop. Tillslut vet man exakt… Alltså om jag säger så här så vet jag vad han kommer säga…
Man behöver lite förändring?
– Ja, det är klart! Man vill inte göra samma sak om och om igen. Det handlar om att man vill förnya sig själv. Jag gillar att gästa med folk. Sjunga några låtar med andra, några andra sjunger med mig. Jag gillar hela den sociala grejen det blir. 

Vi skiljs åt utanför Magnus dotters förskola. När vi sagt hejdå funderar jag på en sak. Om Weeping Willows sas det att de fick vuxna män att gråta. Vilka känslor kommer då Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet väcka?

Intervju med Raubtier november 2010
Intervju med Tystnad oktober 2010

Pin It on Pinterest

Share This