Vem är Sebastian Wijk egentligen?
– Oj… Han är en nybliven artist. Nej vilket tråkigt svar! Det är inte bara det jag är… Jag är en ganska glad kille som älskar musik och som har fått turen att börja jobba med det jag älskar att göra och brinner för. Nämligen spela musik!
Hur skulle du beskriva musiken?
– Jag skulle beskriva musiken som ganska ångestladdad men med inslag av hopp och lycka. Fast ändå lite jobbigt samtidigt… För det är precis som att hoppet och lyckan inte riktigt finns men den är där. Så skulle jag nog beskriva det. Idag.
Du spelar i ett band, Rise Milton, också. Hur funkar det att kombinera sologrejen med bandet?
– Det funkar på så vis att man gör det här och sen i den mån att det finns tid över så gör man det. Det här, när jag är själv, är det jag verkligen satsar på. Bandet är skitkul, vi har schyssta låtar och vi låter bra också. Men det är inte fokus nummer ett. Har man bara den prioriteringen så löser man det mesta.
De andra i bandet är inte avundsjuka på att det var du som fick skivkontrakt och inte bandet?
– Nä, alltså det vill jag inte säga. Eller det är de inte. För grejen är att jag har gjort det här själv mycket längre än vad vi har funnits. Det är ganska logiskt att om det nu ska hända, vilket är fantastiskt och det är världens tur och ett jävla bananskal man halkat in på, det händer också för att man lagt ner väldigt mycket arbete. Det ligger väldigt lång tid bakom att jag är här idag.
Är det bara du och din gitarr när du spelar?
– Live är det det. Jag trivs bäst så just nu. Jag är mest trygg i mig själv när jag sitter med bara min gitarr även om jag inuti mig nästan alltid har världens panik när jag spelar.
Så här långt är det en EP som du släppt. Hur ser framtidsplanerna ut?
– Planerna ser väl ut som så att jag ska ut och spela. Ut och spela vart som helst, överallt, så mycket som möjligt för att bygga upp så att man har folk som kommer och lyssnar och är intresserade av vad jag gör.
Samtidigt som små regndroppar börjar falla över våra huvuden har det blivit hög tid för Sebastian att ta plats i den där provhytten som ska fungera som scen för kvällen. Jag smiter också in i butiken för att lyssna och jag inser att det nog är första gången jag är på en spelning i en butik där det inte säljs skivor utan kläder och skor. Förhoppningsvis var det inte sista gången för det var riktigt trevligt!