Hur går tankarna inför skivsläppet?
– Jag tycker det bara är spännande och kul, säger Linus som är bandets sångare. Vi kan inte styra över det läskiga i att folk skulle tycka någonting som inte vi tycker. Så kommer det alltid vara! Vi har gjort den här skivan, vi har lagt ner hela vår själ i att göra den. Vi har offrat väldigt mycket för att göra den och vi har också utvecklats väldigt mycket för att göra den.
– Jag tycker också att det ska bli jätteroligt, säger Gustav som återfinns bakom trummorna i bandet. Det läskiga, som sagt, det är väl det att man inte kan styra riktigt…

Om jag förstått saken rätt så har ni bara funnits i ungefär ett år. Stämmer det?
– Ja, det kan man säga, bekräftar Linus. Du har förstått det rätt. I den sättningen vi är nu. Sen så har bandet existerat längre än så. Jag och Markus, som är gitarrist, flyttade hit från Karlstad för att starta bandet. Men det var först när Gustav och Ola kom med som det blev ”the real deal”. Markus och jag har skrivit låtar i fyra år till det här projektet.
– Jag tror att både för Ola och mig, när vi kom in, så kändes det väldigt välkomnande, säger Gustav. Trots att ni var så tighta så kändes det som att man fick utrymme att göra sina egna saker.

Det är ganska snabbt marscherat att redan släppa en skiva?
– Ja, det är det faktiskt, instämmer Linus. Det har varit ett väldigt intensivt år på så sätt men det är ju det som är kul också.

Ni har nämnts i samma andetag som band som Mew, Arcade Fire och Sigur Rós. Känns det bekvämt eller…?
– Det känns både och, säger Linus. Det är alltid lite obekvämt att läsa om sig själv i samma mening som de banden tycker jag. Dels för att vi inte låter så. Dels för att det blir så att man jämförs och läggs i samma fack som sådana band.

Det är alltid mycket prat om att band placeras i olika fack. Hur tänker ni kring det?
– Jag tror inte att det går att man inte bli indelad i ett fack, säger Linus. Det har alltid varit så. Jag tror man får sluta tänka efter. Hellre att man bara gör sin grej och så får andra stå för vad de vill säga om det.

Fungerar musiken som en slags verklighetsflykt för er?
– Ja, det tycker jag absolut, säger Linus. Senast igår försökte jag fly undan någonting, eller bara känna någonting ännu mer! Framförallt när vi repar allihop, då stänger man ute allting och går in i den här lilla fabriksvärlden vi har. Man flyr, men det är ett medvetet val man gör. Det är ju inte så att man flyr i panik.
– Kanske framförallt liveframträdanden som kan vara väldigt fantastiska, inflikar Gustav. Då är man verkligen i det på ett vis som är svårt att beskriva.

Hur ser musiklivet ut i Göteborg? Kan ni beskriva det för en oinsatt stockholmare?
– Det beror på vad man jämför med, säger Linus. Det är väldigt mycket band och artister, det är ju jättekul. Alla man träffar, nästan, spelar ju! Man kan ju vara lite partisk eftersom man rör sig i den svängen… Det är en jättebra stad musikaliskt sett.
– Det känns som att de främjar musiker och musikskapandet, säger Gustav. Det finns replokaler, vi har aldrig haft problem att hitta replokal.
– Det kommer ju så fantastiskt mycket bra musik härifrån, säger Linus.

Höstplanerna för The Shiloh är ännu lite osäkra men målet ligger klart, massor av livespelningar. Drömmen om utlandet? Jovisst finns den där! De berättar att de har stora drömmar men att de samtidigt satt förväntningarna lågt. Det är väl helt enkelt så att vi får vänta och se hur det går för dessa debutanter.

Intervju med Kristian Anttila september 2010
Ett ögonblick Sami Sirviö och Markus Mustonen, Kent, Rockbjörnen Live september 2010

Pin It on Pinterest

Share This