Hade ni velat ha ett Popkollo när ni började spela?
– Lätt! utbrister Anna-Karin. Det hade varit skitkul om man var 15 år och varit där och lirat! De kan ju spela vart som helst också, typ ”egentligen spelar jag gitarr men i år spelar jag trummor”, och så bara kör dem. Det spelar ingen roll hur det låter, alla bara ”Wow, fan vad roligt det är att spela musik!”. Fast de är nybörjare på att spela så är det sjukt bra låtar som de skrivit, man hör ju att det är bra refränger som sätter sig direkt.
– Skriva en låt på en vecka med nya människor, det är grymt! infaller Elin.

Jag tycker ni har festivalens ballaste namn, vart kommer det ifrån?
– Vi var i London och skulle vi vara med i en musiktävling vi hade anmält oss till [i Gävle, vår anm.]. Vi hade egentligen inte ett band, utan vi hade några låtar. Så var det ett formulär man skulle fylla i och då måste man ju ha ett namn. När vi började prata om musiken så kom namnet ur det bara, berättar Anna-Karin.
– Vi hade inte börjat spela musiken ännu, bandet var mer ett fiktivt band. Men vi ville ha ett bandnamn som ändå skulle få oss att låta som vi ville låta, fyller sångerskan Elin i. Lite kallt och lite frostigt.
– Dramatiskt kanske? säger Anna-Karin och tittar på Elin som nickar instämmande.

Twiggy Frostbite. Foto: Marisol CorreaSå det var så ni bildades alltså?
– Ja, säger de båda i munnen på varandra.
– Det var egentligen bara en rolig grej, att skaffa ett bandnamn och skriva en början på en biografi, berättar Elin. Sen visade det sig att vi kom till finalen i den där tävlingen men vi hade ju inget band!
– Så vi fick åka hem, fortsätter Anna-Karin. Då ringde de från Gävle till London och sa att ”Nu har ni gått vidare” så då började vi tänka att vi måste åka hem, vi hade ju tänkt stanna längre.

Ni har ju ett lite annorlunda sound. Har ni några speciella influenser, någon musik som ni tycker låter likadant?
– Jag brukar tänka mer filmiskt, förklarar Elin. Det är nog drömmen, att vår musik ska vara med i filmer. Jag tror att vår musik skulle kunna framhäva det dramatiska i filmer. Det vore det underbaraste för mig.
– Ja, absolut, instämmer Anna-Karin.

Er första skiva, Through Fire, släpptes i februari. Hur kändes det?
– Jag tyckte det kändes jätteskönt, säger Anna-Karin. Vi har hållit på med den så väldigt länge, från det att vi fick skivkontraktet tills det att det var släppt. Det kändes väldigt skönt när det var klart, det vart lite som ett dokument över den tiden som varit.

Hur känns det att få spela på Hultsfredsfestivalen?Twiggy Frostbite. Foto: Marisol Correa
– Jag tycker det känns jätteroligt, jättekul ska det bli, berättar Anna-Karin. Vi har haft väldigt mycket udda spelningar nu ett tag, på mindre ställen i konstiga sammanhang – modevisningar, teatrar, poetry-slam, för handbollslandslaget. Det har varit jätteroligt och vi har fått positiv respons men nu känns det roligt att prova ett forum där det är tänkt att man ska spela musik. Det ska bli jättekul att se hur det går! Hoppas att det går bra…
– Det känns faktiskt jättebra, jag har aldrig haft den här känslan i kroppen innan en konsert, avslöjar Elin. Vi hade ju spelningar innan vi ens hade bandet, det lät ju inte så bra, vi hade ju inte repat. Det har varit en lång process och det är först nu man känner det, det ska bli så grymt ikväll. Jag är så himla peppad och det låter så bra på repen. Det känns jätte, jätteroligt verkligen!

Vad har ni för framtidsplaner för bandet? Första skivan är släppt, är det turné som väntar?
– Det är väl förhoppningen, säger Anna-Karin. Men vi ska börja en utbildning till hösten, man söker med bandet som ett projekt. Boom Town heter det, det ligger i Borlänge. Så då ska vi försöka jobba med allt, då kommer vi ha hur mycket tid som helst. Försöka styra upp någon turné, styra upp låtar till en ny skiva, få massa inspiration till att bara köra framåt.
– Hoppas att allt händer då! säger Elin.

Intervju med Mikael Wiehe juli 2009
Intervju med Fibes, Oh Fibes! juli 2009

Pin It on Pinterest

Share This