Så låter det när gitarristen Thomas Youngblood, den enda medlem i Kamelot som varit med sedan starten 1991, beskriver uppföljaren till fullträffen Silverthorne. Även basisten Sean Tibbets var med i Kamelotvaggan, lämnade bandet redan 1992 men är sedan 2009 återigen en del av Kamelot. Även svenske Tommy Karevik är relativt ny i sammanhanget och debuterade i bandet 2012 på just Silverthorne. Musicstage tog chansen att prata med Karevik och Youngblood när dom var i Stockholm tidigare i våras.
– Till en början var jag förstås lite nervös och faktiskt rädd, berättar Karevik när han får frågan om hur det var att komma in i bandet.
– Skulle bandet acceptera mig, skulle fansen? fortsätter han. Men redan på en gång var alla jättestöttande, både bandet och fansen slöt upp direkt och hyllningarna från media gjorde det ännu lättare att komma in i bandet. Det var förstås en stor hjälp att Silverthorne var ett så starkt album, men det är framförallt när publiken ser oss live som dom ser hur bra det fungerar. Som band har vi jävligt roligt på scen och alla ser hur vi trivs ihop och hur bra vi är tillsammans.
När vi ändå är inne på det, ni har ju ett rykte om er att vara ett väldigt hårt arbetande band med mycket tid ute på turné, hur fungerar det för er att vara ute så mycket och sen direkt in i studion och sen ut igen?
– Det kan förstås vara väldigt stressande ibland, förklarar Youngblood. Men vi skulle nog alla bli väldigt rastlösa om vi tog mer tid ledigt. Sättet som vi gör det här på, det fungerar för oss, även om det kanske skulle vara lite lugnare med mer ledig tid så skulle det nog inte fungera. Nu är det nästan två och ett halvt år sen vi släppte en skiva senast och det är för lång tid att vänta bortåt tre år, så timingen med Haven var helt rätt.
Diskussionerna om Kamelots förkärlek till konceptalbum ledde till att bandet menade att Haven inte skulle bli ett koncept. Det visade sig stämma sådär, även om plattan inte har en kronologiskt ordnad tillvaro så berättar den ändå en historia. Hur är det egentligen, har Haven en bärande idé eller inte?
– Nja det var ju aldrig meningen, förklarar Karevik. Men sen när vi började skriva och allt textmässigt liksom faller på plats så märker man ju att saker håller ihop. Skivan har defenitivt ett övergripande tema och en stämning som håller i sig hela tiden. Vi har ju någonstans försökt att föreställa oss världen som den är på väg att bli. Med sociala medier och den sociala stressen över det perfekta livet, så på ett sätt är det ett konceptalbum, men egentligen inte.
– Ja, ungefär så är det, menar Youngblood. Temat är ju ett uppror, mot korrupta system och teknologi. Det skapar tillsammans med musiken en slags väldigt vacker melankoli. Plattan tar fansen på en känslosam resa över hela spektrat, så visst finns det ett övergripande tema, men det kanske ändå inte är ett konceptalbum.
Ni kommer till Sverige på turné senare i höst, ser ni fram emot att komma hit och spela?
– Ja verkligen, utropar Karevik entusiastiskt. Det är ju hemmaplan för mig, speciellt Stockholm och eftersom jag har mycket vänner och bekanta här så är det väldigt speciellt. Men samtidigt jättenervöst, jag spelar hellre för trettiotusen okända än tio personer jag känner, för mig är det jätteskrämmande. Men det är ju också en del av varför det är så kul att spela i Sverige, det håller en på tårna och jag måste ju verkligen prestera här.
– Jag verkligen älskar att spela här, fyller Youngblood i. Fansen i Sverige är alltid helt galna, ofta kan man höra att publiken i Sverige är ganska så tråkig, men vi har aldrig upplevt det så. På Kamelotspelningarna vi gjort, framförallt i Göteborg, ger verkligen publiken allt och det är helt fantastiskt!
Kamelot dyker upp på Trädgår’n i Göteborg den 25:e september och på Debaser Medis i Stockholm den 27:e september. Ett tips är att försöka vara på plats något av datumen, för det är ett taggat band med en väldigt bra skiva i ryggen som kommer på besök.