Med sin progressiva, ibland kallad poppiga eller publikfriande, black metal har Satyricon vuxit till att bli ett av världens mest framgångsrika black metal-band. När jag träffar Frost, trummisen som vid sidan om Satyr utgör duon Satyricon, så är den lugna, metodiska och intelligenta framtoningen slående. Det är fascinerande att lyssna på hans eftertänksamma lugn när han försöker beskriva vad bandet är.

– Det är inte helt lätt att ge en omfattande beskrivning av Satyricon idag, börjar han. Det är ju ett black metal-band. Men vi har ju alltid haft en öppet kreativ och ambitiös linje, helt naturligt har det fört med sig en konstant utveckling. Har man då med sig att bandet funnits i nästan tjugofem år så förstår man att fenomenet blivit väldigt mångfacetterat. Vi har genom åren varit inne i ganska många olika territorier, även om vi alltid haft med oss vår specifika signatur. 

– Att försöka beskriva våran signatur är i sin tur också väldigt svårt, fortsätter han. Men det finns något med på alla våra skivor som någonstans definierar oss som band. Dom som gillar vad vi gör brukar alltid säga att det finns stora likheter mellan våra plattor hur olika dom än är. Även om man pratar om Dark Medieval Times, Nemesis Divina eller det senaste albumet (Satyricon) så finns det något där som gör att man bara efter ett par sekunders lyssning kan säga att det är en Satyriconplatta. 

Det går inte att säga emot honom, lika unik och utvecklad varje skiva är, lika lätt är det att hitta likheter. Det finns fans och kritiker som hävdar att Satyricon helt tappat sina rötter i den black metal man föddes ur, men det avfärdar Frost, eller Kjetil-Vidar Haraldstad som han egentligen heter.

– Det handlar ju om en tonalitet och energi som är typisk för oss. Vi befinner oss ju idag som jag sa tidigare, i ett öppet och dynamiskt landskap. Men vi har aldrig någonsin, trots att vissa tror och säger annat, glömt eller tappat den black metal vi kommer ifrån. Tvärtemot kanske, vi känner nog att vi har mer av den substansen som kännetecknar black metal nu än vi någonsin haft. 

Men åsikterna går isär när det handlar om black metal, det finns en progressiv del som brukar innefatta en bred musikalisk ådra men också en mer konservativ del, som anser att om det ska vara äkta så ska det också låta som i Euronymous källare/skivbutik. Vilken sida Frost tillhör står dock klart omgående. 

– För mig är black metal ett metalliserat mörker, mer konkret en helt specifik mörk atmosfär. Men det är kanske den metallgenren som är minst tekniskt specificerat, det handlar inte om ett speciellt sound eller en särskild vokal stil utan snarare om känsla, stämning och attityd. En mörk rå substans som förmedlas med olika medel för att ge mening och begrepp, utöver det så är det helt öppet. Jag tänker ju till exempel på Merciful Fate som ett black metal-band, men det ligger ju nära heavy metal rent musikaliskt. 

Men kan uttrycket vara hur som helst?

– I princip, menar Frost. Vissa håller stenhårt på det traditionella medan andra är mer okonventionella i sitt förhållningssätt. Det måste vara mörkt och atmosfärdrivet, egentligen en väldigt krävande och säregen gren men som ändå rymmer väldigt mycket möjligheter. En musikstil är född ur kreativitet som kommit ur innovation, genren kan inte bestå av en miljon band som försöker låta som Bathory gjorde på åttiotalet, då hade genren dött för länge sen.

Har ni aldrig kännt att ni skulle vilja göra en traditionell norsk platta, gå tillbaka till rötterna helt och fullt?

– Nej, säger han snabbt. Det har alltid varit vår mening att det är en genre som visserligen har ett behov av starka rötter. Men genren har nästan som ett organiskt liv, det måste få växa vidare, för något som är så speciellt och vitalt som black metal behöver ha näring och behöver hitta nya vägar. Vi har gått vår väg och vuxit på vårt sätt och det är så vi gör. 

Man hör ofta, när Satyricon kommer på tal, att ni är populistiska och driver på för att vara mer lättlyssnade. Brukar er utveckling vara forcerad?

– Nej, det har alltid funnits i vår natur, svarar han först kort men utvecklar sen. Den har alltid funnits där, vissa förändringar har vi såklart drivit igenom för att dom känts nödvändiga för oss. Men det mesta kommer bara naturligt utan att vi försöker, vi försöker hela tiden lära oss av musiken och hitta våra olika möjligheter. Det gäller att observera och vara öppen för de möjligheter som dyker upp.

Er spelning med Operasällskapet, är det en sådan möjlighet?

– Exakt, vi har lärt oss att hitta möjligheter som är potenta och bra för bandet, som kan bli något extraordinärt, förklarar han. Spelningen med Operasällskapet är precis en sån grej. När vi tidigt 2012 fick möjligheten att påbörja det samarbetet så slog vi bara till, det visade sig ju att det blev så bra att vi satsade allt på att få till hela konserten.

Som ni nu har släppt på en live-dvd?

– Ja, vi släppte ju hela konserten och det var grymt spännande, berättar han. Det var som att hela vårt bands karriär låg i skålen och låtarna blir ju unika med de nya körarrangemangen. Som nya låtar, helt specialskrivna för ett unikt tillfälle och dom kommer ju aldrig att kunna upplevas på det här sättet live igen. Det är ju också därför vi valde att släppa just den spelningen på DVD eftersom det är vad live handlar om i slutänden att vara i nuet, just den stunden och det kan man uppleva igen på DVDn.

Vad händer med Satyricon i framtiden då? 

-Det är väl själva tjusningen med livet, att vi inte vet, spekulerar Frost. I helvete heller att jag skulle vilja kunna säga helt säkert vad som händer i framtiden! Man kan aldrig förutspå det här bandet, vart det tar vägen, det bandet kommer vilja vara. Det vi vet är att det kommer att vara spännande och att vi är helt kompromisslösa när det gäller kvalitet. Så när vi går in i studion så vet vi att vi har bra musik med oss, det känner vi med det här bandet, att vi alltid kommer leverera på kvalitetssidan. 

-Utöver det, fortsätter han. Så vet vi egentligen inte, vi är öppna och kreativa just nu och det kommer att prägla nästa platta som kommer att komma någon gång under 2016. Vi har massor med material, inga färdiga sånger än, men mycket material och en del av kommer att framföras styckvis live här framöver.

Kommer det att bli något liknande som Pheonix från Satyricon?

– Kanske, kanske inte, förklarar han. Det är inte jättetroligt att det blir något sådant. Det blir antagligen något helt annat, men det kommer i alla fall att bli en väldigt varierad skiva, ännu mer dynamiskt än vad det brukar bara. 

Men ni kommer fortfarande hamna innanför ramarna för vad som kan räknas som black metal?

– Absolut, vi kommer att hamna i många olika intensiteter, stilar och musikaliska landskap, men black metal-närvaro kommer det absolut att vara där. Det är ju det både jag och Satyr brinner för, vår musik är byggd runt den och den kommer alltid att komma ifrån den själen. Black metal kommer att fortsätta vara navet i vår musik, sen om vi kommer att hitta massa olika inriktningar och influenser så vill vi alltid ha förbindelsen till just den centrala närvaron.

Närvaron är ett återkommande inslag, när Frost i sin stillsamhet berättar om deras musik men även i tidigare släpp och när dom spelar live. Satyricon skapar sina egna vägar genom black metal-landskapet och det verkar onekligen inte som att det kommer att ändras. Med Satyr i spetsen och Frost som den oundvikliga dynamon bakom trummorna så står det klart att framtiden är spännande, om det kommer att bli lika bra som i historien återstår dock att se. 

Imber, Augusti 2015
Kamelot, Maj 2015

Pin It on Pinterest

Share This