Musiken har alltid varit det centrala i Anders Alexanders liv. När bandet Alice in Videoland tryckte på pausknappen stod han inför ett val, antingen kunde han sätta sig bakom trummorna i ett nytt band eller så kunde han pröva sina vingar och starta upp en solokarriär. Valet föll på att satsa solo och debutplattan släpptes för två år sedan.

Är det roligt att spela själv?
– Det är nödvändigt. Det får vara allt eller inget, det ska vara som jag vill ha det. För det är bara jag som vet vad jag tycker och tänker. Sen är det möjligt att jag kommer samarbeta på nästa skiva men just nu känner jag så.

Anders förklarar att han lider av det han själv kallar för ”musikalisk damp” och i tomrummet efter det att hans tidigare band lagt ner så var han tvungen att hitta ett utlopp för musiken. Resultatet blev Slangbella och nu finns det ingen återvändo. Han förklarar att hela debutskivan mest känns som en impuls och att den nya skivan är betydligt mer genomtänkt. Tanken var egentligen att släppa den redan i maj 2013 men han valde då att rata större delen av materialet då det inte kändes tillräckligt bra. Tre låtar sparades, sex nya skrevs och tillsammans är de nu redo att se dagens ljus.

Jag är ju en jobbig textnörd och snöar alltid in på texterna…
– Bra. Det borde fler göra.
Hur tänker du när du skriver dem?
– Jag har hållit på med musik i hela mitt liv men jag hade aldrig skrivit en text tills ett halvår innan jag släppte min första skiva. I mitt undermedvetna har massa saker lagrats och till slut var det som att bara öppna en kran, det kändes som att jag kunde skriva om vad som helst. Sedan jag blev klar med skivan har jag stängt av alla kranar för jag vill bara vara ledig, jag vill inte skriva nya låtar förens det nya är släppt. Snart ska jag sätta på kranen igen och jag vet att jag har lite grejer som ligger, jag har lite ord, lite händelser som jag har lagrat här i banken.

Numera så ser man ju väldigt tydligt vilken av ens låtar som är mest spelad i och med musiktjänster som Spotify. Är det något man hänger upp sig på?
– Ja, det är det. Därför att de låtar som är de mest lyssnade är de i början på skivan. Det får man tänka på när man gör låtordning och sådant. Man lyssnade ju annorlunda förr också, jag tror ju att man lyssnade mer på hela skivor då.

Hur har du valt vilka låtar som fick vara med då?
– Jag vill inte ha någon låt som är en transportsträcka, jag vill inte ha någon låt som är lite sämre bara för att ha många låtar. Jag hade fler låtar men tog bort. Känns det inte riktigt hundra då är det inte det, då ska det inte vara med heller.
Kan du lyfta upp gamla skrotade låtidéer och göra om dem till nya låtar?
– På den här skrotade jag två av låtarna och gjorde om dem totalt. Känner jag att det är rätt bra men det är inte vad jag vill göra nu eller det är någonting som inte riktigt är bra eller texten är banal eller… Så då gick jag tillbaks och tänkte ”kan man göra någonting annat med dem?”. En bra melodi är en bra melodi, man ska aldrig kasta det. Man kan alltid komma tillbaka ett halvår senare med nya tankesätt.

För att få veta lite mer om låtarna på skivan bad jag Anders gå igenom dem låt för låt. Det här är låtarnas historia:

Mamma mamma: En hyllningssång till alla mammor. Vad för skit man sysslat med, eller faser man gått igenom, har mamma alltid varit densamma och backat upp. Länge leve mammor!
Vildhjärta: Jag skrev ”vildhjärta” i ett sms till någon som blev förälskad i det ordet. Jag tänkte att ”hmm det kanske är ett fint ord” så det blev en låt av det på fyllan två dagar senare.
Jag kallar ditt namn: Efter efterfesten när man kliver över krossat glas och fimpar och alla har gått hem, inklusive den man helst av allt vill vara med.
Jag ska bygga en armé: En kampsång, länge leve kärleken… När den visar sig.
Sommarhjärtan: Denna skrev jag så fort så jag vet inte riktigt hur det gick till. Ändå är det en av mina bästa texter. Jag skrev den på vintern minns jag, jag fick upp frasen ”fjäril vingad syns på Haga” i huvudet och det passade perfekt in i melodin. Men det kunde jag ju inte använda. Kom på att om jag byter bara en bokstav (bokstavsbytet ledde till att Haga blev till saga, Änglamark blev till änglaknark osv, reds anm.)så blir det en helt annan innebörd… Sen rann resten på bara tror jag.
Ellie: Även denna skrev och gjorde jag klar på en eller två dagar. Jag hade lyssnat på Crosby, Stills & Nash (igen) och fascinerades av deras trestämmiga sång. Fast jag ville göra det i en snabb låt om knark så denna blev resultatet.
Kött och blod: Enda gången jag ”skrivit” en melodi och text i huvudet utan ett instrument är refrängen på denna. Minns att jag sjöng in den i min iPhone när jag jobbade på mitt förra industrijobb. Man har (hade) mycket man hatade och ville slå på käften ändå riktar man det inåt och blir offret själv… Därav inledningsfrasen i låten. Och så fick jag väl för lite kärlek därav ”jag vill ha kött och blod, någonting som betyder nåt”. Haha!
Spegel spegel: Denna låten hade jag först spelat in i nästan dubbla tempot, men jag kände inte för och göra en kängpunklåt längre så jag sänkte den rejält i tempo och utvecklade den till en poplåt. Texten är inspirerad av livet kring en alkoholiserad kompis. Men han vet inte om det.
Stad av glas: När man är ensam i en ny stor stad, har rökt gräs och ingen att umgås med. Så ungefär…

Det är inte utan att man blir nyfiken på vad som kommer hända när Slangbella-kranen slås på igen och nya låtidéer får liv. Till dess får vi nöja oss med den alldeles färska skivan och det är ju inte så illa det heller! 

The Royal Concept, september 2014
The Gardnerz, Augusti 2014

Pin It on Pinterest

Share This