– Jag har så himla svårt för imagebiten där man måste vara true, att hela tiden ta sig själv på för stort allvar, förklarar Wilhelm. Även om musiken och bandet i sig själva är seriösa så kör vi lite med glimten i ögat. Ta bandnamnet som ett exempel, det är ju ett stort Fuck You till alla truenissar som tycker att det måste vara si och så och så himla häftigt och hårt hela tiden. Namnet är egentligen inspirerat av den grekiske filosofen Epikuros som ansåg att allt man behöver för ett lyckligt liv är en trädgård, några få goda vänner och god mat.
– Just trädgården är en fin metafor för livet, fortsätter han och skrattar. Det ena ledde till det andra och jag tog bort ett e för att det skulle bli mer unikt och insåg att det då blev ett mexikanskt efternamn och la till ett z. Det kändes dessutom som att det passade ypperligt på mig, en dyslektisk trädgårdsmästare
Även musiken bandet skapar är relativt svårplacerad, den dödsinfluerade undergångsmusiken vände och blev driven av dödsmetall, inspirerad av doom men med en intressant twist. Det känns ibland som det finns en medvetenhet i utvecklingen där de söker efter sitt rätta sound.
– Egentligen är det inte särskilt medvetet, berättar Wilhelm. Det är faktiskt till stor del en produktionsfråga där vi till första skivan hade en väldigt begränsad budget och det märks även om den inte låter illa. Men The Gardnerz är min lilla lekstuga, det är något jag skapade för att få ut alla mina idéer. I alla mina tidigare band har det funnits restriktioner för vad jag kunnat göra, antingen på grund av stilen vi kört eller medlemmars rent musikaliska förmåga. Jag skapade detta för att jag kände att jag ville göra exakt vad jag känner för och exakt vad jag vill. Visst, jag trodde jag skulle sitta hemma själv och göra demos men nu har jag ju haft flytet att det blivit så mycket mer än så.
De håller som sagt på med inspelningen av nya skivan, We Have Lost: A Fatalist Manifesto, men inspelningen har dragit ut lite på tiden. Tekniska problem i studion och trummisen Vedran Benčićs strul med hälsan har gjort att inspelningarna blivit försenade.Plattan som var planerad till hösten får istället vänta till någon gång under vintern eller våren.
– Äntligen, äntligen är trummorna klara, utbrister Wilhelm när jag frågar hur det går med skivan och utvecklar skrattande. Nu väntar jag bara på att få spåren från studion så att jag kan sätta mig och svära och skrika i studion i några veckor.Men sen beror det ju lite på hur allt flyter på, hur det går med alla inspelningarna, mixen, mastern och kanske framförallt hur vi ska få ut den. Vi bröt ju ganska nyligen med bolaget Abyss Records och det är inte riktigt klart än hur vi ska göra. Det är saker på gång, plattan kommer att ges ut på ett bolag eller ett annat, vi har inte riktigt bestämt oss och det finns inget officiellt att ta på.
The Gardnerz har aldrig någonsin spelat live, hur kommer det sig?
– Nej, det stämmer, det ligger egentligen mest på mig, förklarar han. Eftersom jag spelat i mycket småband innan så är jag rätt trött på att hora runt på småspelningar och lira för 5-6 pers. Jag känner att jag kommit till en punkt där det inte är värt det, jag har hela tiden tänkt att: ”Nej fan, det här bandet tänker jag inte spela live med om jag inte får något vettigt erbjudande.” Nu har ju bandet gått minst sagt över förväntan och nu vill vi verkligen ut och spela. Man kan säga att vi jobbar på det och pratar med bokningsbolag och vi hoppas att vi ska kunna styra upp någonting efter att plattan är släppt.
– Sen har det ju förändrats sedan Vedran kom in i bilden, fortsätter han att förklara. Innan hade vi en sessionstrummis i Chile och det håller ju inte att flyga in honom för någon jävla studiefrämjande-festival i valfri skånsk håla. Nu känns det verkligen som att vi är redo för att komma ut men det håller inte att bara sitta och vänta på erbjudanden. Vi måste ut och tjaa, prostituera oss, ingen kommer komma med feta kontrakt om jag sitter på röven.
Man kan helt klart påstå att bandet har genomgått en enorm utveckling de senaste åren, dels på det musikaliska planet men även på kvaliteten i produktionerna. Herrarna har börjat nå ut till en större publik men Wilhelm är klar och tydlig när han pratar om kommersialism.
– Det är visserligen viktigt att hela tiden utvecklas som band, förklarar han. Antingen måste man göra nya saker om man inte hittar det man verkligen älskar men viktigast är att inte stå kvar i samma undergroundsörja och trampa år ut och år in. Man kommer till en viss punkt i utvecklingen och sen händer det ingenting och det kan vara sjukt knäckande och man tänker vad fan gör jag? Men sen, sen händer det något, en person köper något, man får en bra recension eller ett erbjudande och då blir man jättepepp igen.
-Men jag kommer aldrig någonsin skapa metal enbart för det kommersiella, fortsätter han. Jag måste hela tiden göra musik som tilltalar mig, annars tappar jag intresset och det blir skit. Att bara göra musik för att tjäna pengar eller bli känd är inte min grej, den ambitionen har inte jag. Däremot skulle jag ju inte klaga ifall den musiken jag verkligen vill göra skulle bli gångbar rent kommersiellt.
Det finns helt enkelt en hel del spännande saker att se fram emot när det kommer till ett av undergroundscenens mest intressanta death/doom-akter. Vi får hoppas att planerna går i lås, att nya plattan håller för förväntningarna och att The Gardnerz lyckas ta sig ut på vägarna!