Ni har precis släppt er fjärde skiva. Är det här den bästa tiden i ert liv?
– Jag tror det, ja. Vi har vuxit upp nu och vi har varit tvungna att leva med varandra under sju-åtta år så vid det här laget så vi har lärt oss att leva med varandra, något som är bra. Så nu kan vi uppskatta varandras sällskap snarare än… Ja du vet hur det är när man växer upp. Speciellt de där åren mellan 16 och ja, till och med fram tills nu, du förändras så mycket. Självklart har vi blivit vuxna samtidigt som vi varit ute på turné. Så ja, jag skulle säga att det här är den bästa tiden i vårt liv.
Jag gissar att inspelningen av Cavalier Youth var en trevlig process?
– Ja det var en mycket trevlig process! Vi spelade in den i Los Angeles Från början ville vi inte åka till L.A. för vi spelade in Sinners Never Sleep i L.A. och tyckte inte riktigt om det.
Dan fortsätter att berätta om varför inspelningen av bandets tredje skiva Sinners Never Sleep inte var någon bra upplevelse. Då var upplägget ett helt annat än under förra sommaren då Cavalier Youth spelades in. Den här gången bodde de fem killarna tillsammans i ett hus långt från Hollywood, the Sunset Strip och alla dess distraktioner.
– Vi hängde tillsammans som fem bästa vänner, gjorde musik och hade väldigt roligt. Att dessutom jobba med Neal Avron var ett rent nöje. Han är en mycket bra producent, självklart är vi skyldiga honom mycket. Så ja, allting kring skivinspelningen var roligt!
Hur viktigt är det att albumet är ett album och inte bara består vilka tolv låtar som helst?
– Det är viktigt. Vi skrev nästan 30 låtar och från de 30 valde vi ut kanske inte de tolv bästa låtarna utan de tolv låtarna som bäst skulle passa ihop på ett album. Tidigare har vi nog varit skyldiga till att ta med precis vad vi kände för på våra album. Den här gången vill vi ha ett album som var mer sammanhängande. Jag tror att Neal Avron hjälpte till med det också. Han försäkrade sig om att albumet var en samling låtar som passade bra tillsammans. Gillar du en låt så gillar du förhoppningsvis alla låtarna. Jag tror att vi precis har börjat hitta vårt sound, det är roligt. Cavalier är något som vi är väldigt stolta över!
Gårdagens spelning i Köpenhamn var första stoppet på er Europaturné. Hur roligt är det att spela de nya låtarna?
– Det är väldigt roligt. Det har varit på gång länge, det nya materialet. Det är alltid lite nervöst när du spelar en låt för första gången. Allt känns så annorlunda när rummet är fyllt av en publik. Gårdagen gick över förväntan. Första spelningen på en turné kan ibland kännas lite osäker, speciellt om man spelar nya låtar, men vi klev av scenen och var riktigt nöjda och det kändes som om publiken uppskattade det. Vi hade inte spelat i Danmark på tre eller fyra år så jag tycker det var fantastiskt att det var utsålt och att alla hade roligt. Jag tror att alla verkligen ser fram emot den här kvällen också, jag tror inte vi har varit här sen vi spelade med Paramore och det här är vår första egna spelning här så att den är utsåld känns riktigt positivt.
Ni gjorde en signering i Stockholm tidigare idag. Hur var det?
– Det var fantastiskt! Ibland kan signeringar vara lite av en ”hit or miss” och om jag ska vara ärlig så visste vi inte om vi hade så många fans i Stockholm men affären berättade att det här var en av de största signeringar de genomfört och de gör tydligen många. De sa att det var en lång kö utanför och vi blev verkligen tagna på sängen att det var en av de största signeringar det genomfört så det var verkligen värt det. Det är alltid roligt att träffa fansen ansikte mot ansikte.
Klubben är inte ett så stort spelställe jämfört med de arenor som ni tar i besittning hemma i England. Är detta lika roligt?
– Ja det är definitivt lika roligt, det är bara annorlunda. Det här är inte första gången vi är i Europa eller Skandinavien eller så, vi har gjort det här i flera år men tidigare så har det dykt upp kanske 50 personer till spelningarna om vi hade tur. Det finns alltid i bakhuvudet, du åker på turné men är det verkligen någon som bryr sig? Är det verkligen någon som vill ha dig där? Är det värt det? Medan nu, även om det bara är spelställen som tar 500 till 700 personer, så säljer biljetterna slut redan innan vi påbörjar turnén. Det ser vi som lite av en milstolpe. Det spelar ingen roll hur stor spelningen är, vi uppskattar dem oavsett hur storlek. Det är ett steg i vårt bands karriär för vi är så långt hemifrån och det är så många som faktiskt vill se oss, det är verkligen en positiv grej.
Vem är den viktigaste personen ni har med er på turnén?
– För mig personligen så är det givetvis min trumtekniker. Men för hela turnén så, givetvis vår turnéledare som tar hand om allting, men vi tycker verkligen om att ha med oss våra fotografer.
You Me At Six är ett av de där banden som flitigt delar med sig av var de håller hus och vad de håller på med genom filmade turnédagböcker. Dan förklarar att det bästa med att ha med sig fotografer är att det alltid finns någon som peppar efter spelningar, visar bilder eller filmklipp.
Jag uppskattar verkligen de där filmerna!
– Ja, de är riktigt roliga!
Är tanken med dem att hålla era fans uppdaterade?
– Ja, jag tror att antingen om vi är i USA eller i Australien eller om vi är i Storbritannien så kan fans världen över känna sig delaktiga i vad vi gör. Jag tror att det är väldigt viktigt nuförtiden, speciellt med tanke på hur uppkopplade alla är hela tiden.
Dan förklarar att dessa filmer också tjänar ett annat syfte, nämligen att underhålla bandet. Han pekar på basisten Matt Barns och gitarristen Chris Miller som precis kommit in i logen där vi sitter. Just nu sitter de båda och stirrar på sina datorer och Dan säger att det blir mycket sådant. Att då ha saker att titta på eller att till och med göra intervjuer till dessa filmer är ett roligt sätt att få tiden att gå.
– Dessutom är det roligt att gå tillbaka och se dem efter turnén. Jag brukar ofta titta på dem för att minnas hur rolig turnén varit och jag har också gått tillbaka en till del av dem vi gjorde för länge sedan och det får en att minnas och det tror jag också är viktigt.
Ni blev tvungna att ställa in era spelningar i Ryssland och jag såg att ni fick en hel del negativa kommentarer kring detta. Får fans klaga? För i det här fallet var det ju inte ert beslut att ställa in, eller hur?
– Nej, det var inte vårt val att ställa in i Ryssland utan vi blev tillsagda det. Självklart är det till oss fansen först klagar. Jag tror att de förstår att det inte var vårt fel, åtminstone gör en del av dem det. Jag tror att det mer en fråga om att de ventilerar sin frustration snarare än att de faktiskt är arga. Saken de måste förstå är att vi ville det här lika mycket som dem för vi har aldrig varit i Ryssland. Jag vill gärna besöka Ryssland, jag vill åka till Moskva och Sankt Petersburg. Jag har sett bilder och arkitekturen och städerna ser fantastiska ut så jag skulle gärna vilja åka dit som turist. Så vi går miste om det här lika mycket som fansen men vi jobbar redan på en plan för att kunna åka dit. Förhoppningsvis har vi klarat ut det snart. Det sista vi vill är ju att göra någon besviken.
Hur roligt var det då att se You Me At Six? Jag vill påstå att det var ganska så otroligt. Det var roligt, energifyllt och intimt. Jag ser verkligen fram emot att se dem igen men nästa gång kommer spelningen vara betydligt mycket större. Dock så utgår jag ifrån att kommer vara precis lika roligt att se det här bandet rocka loss på Alexandra Palace som det var att se dem på Klubben i Stockholm. Nu är inte en utrikesresa nödvändig för att se You Me At Six utan du har chansen att se dem på Bråvallafestivalen i juni.