Musicstage.se

Ett ögonblick Sofia Härdig, december 2012

Ett ögonblick Sofia Härdig som i dagarna släppte sitt album The Norm Of the Locked Room.

 

Berätta lite kort om dig och din väg till din musik!

- Jag började göra musik som väldigt liten för att jag var fascinerad av hur man överhuvud taget kunde göra musik. Det är fortfarande en gåta för mig som jag undersöker..

Du släppte nyss ditt album The Norm Of the Locked Room, berätta om skivan! Hur låter den för de som inte hört dig?

- Jag har jobbat mycket ensam med skivan och först spelat de flesta instrumenten själv. Senare har jag bjudit in musiker som John Essing, Per Svensson, James Welburn med flera och spelat in dem i hundratals tagningar. Sedan har jag suttit och slagit sönder tagningarna i sina beståndsdelar.  Byggt upp musiken igen. Klippt, klistrat, loopat… Lite som en galen vetenskapsman med ett gigantigt pussel. Tills jag skapat någonting nytt.

- Jag har alltså jobbat på ett liknande sätt som med mina elektroniska skivor fast med mer traditionella rockinstrument. Så det låter ganska rockigt fast med rötterna i noise och elektronica.

Du har hunnit med en hel del genom åren som jag förstått det. Berätta lite om vad du jobbat med tidigare, finns det en röd tråd genom allt? Känner dina lyssnare igen sig hela vägen från start fram till senaste skivan?

- Ja absolut. Min första skiva The Storm In My Head spelade jag in med ett fullt rockband. Samtidigt som jag jobbade med slutmixarna på den skivan, spelade jag in ett album som på flera sätt var raka motsatsen. Där jag skrev och spelade in alla låtar på tre veckor. Ensam i en liten stuga. Det var som skivan innan fast utan kläder. Rått och naket.

- Efter att de två skivorna släppts var jag trött på rockbandssoundet och var väldigt inne på ljudet av rå elektricitet. Så då gjorde jag skivan The Need To Destroy som var mer industriell, där jag byggde upp ljud av samplingar av maskiner och allt möjligt jag hittade. Skivan efter det gjorde jag i Berlin - Dream. Och den var både en reaktion mot skivan jag gjort innan och en reaktion på staden jag bodde i. Jag fortsatte att jobba med industriella ljud. Men drog mot en större ljudbild och mer elektronica. The Norm Of The Locked Room är i sin tur en sammansmältning och en cirkel av mina tidigare album. Där jag gått tillbaka till att använda mer traditionella rockinstrument. Bytt damsugarna och bilmotorerna mot basar och gitarrer alltså. Men använt samma sätt att arbeta. Loopar, klipp och så vidare.

- Den röda tråden genom allt detta är dels reaktioner och motreaktioner. Dels min röst och mitt utryck, råheten. Som en del sagt, det är rock jag sysslat med hela tiden även om det är blippar och skrap...

Hur ser processen ut när du gör musik? Gör du både text och melodi själv?

- Ja, jag gör all text och musik själv. För mig sitter det mycket ihop. Texten rösten är lika mycket ett instrument som något av det andra. De andra ljud, instrument, jag använder är del av samma tavla som rösten och texten är del av.

Vilka musikaliska förebilder har du? Tycker du att de märks i din musik?

- Jag lyssnar på väldigt mycket olika musik. Jag gillar till exempel Suicide, Birthday Party, Can, Faust, This Heat, The Ex, Dirty Beaches, Laury Anderson, Kim Gordon, Ikue Mori. Experimentella saker och noise. Och riktigt, riktigt gammal skitig blues.

- Många har liknat mig vid andra kvinnliga artister. För att man lätt håller sig i genderfack när man jämför musik. Men då har man missat något väsentligt. Ingen kan skrika som Allan Vega... Jag jobbar fortfarande på det, haha…

Vilken av dina egna låtarna är favoriten och varför?

- Streets från senaste skivan. Jag jobbade på ett annat sätt med den låten och överraskade mig själv… 

Vilken är bästa spelningen du genomfört och vilken är bästa spelningen du sett?

- Oj oj! Det är som att jämföra sina älsklingar... Jag tror det var en spelning på ett mindre ställe där jag stapplade av scen efteråt och knappt mindes vad som hänt. För jag var så tagen själv... Och folk tyckte det var fantastiskt.

Bästa jag sett...

- 22 Pistepirkko som jag såg på Barowiak i Uppsala när jag var typ 14 år. De hade två stora plåt-tvåor på scen med massor av skotthål i som det lyste ut igenom. De lät helt fantastiskt! Jag var minderårig, insmugen och i himmelriket!

Om du bara fick lyssna på en låt för resten av livet, vilken skulle det bli?

- Disorder med Joy Division. Eftersom jag älskar att dansa får det vara en låt som går att dansa till men som ändå är minimalistisk så att man inte tröttnar på den..

Har du några dolda oväntade talanger? 

- Jag har varit svensk juniormästarinna i segling! Och jag är väldigt bra på att mata lammungar med nappflaska!

Vilken låt kan rädda vilken avslagen fest som helst?

Jukebox babe med Allan Vega.

Tack och lycka till!


Visa alla artiklar av Teresa Hedström (327 st)

A-Ö

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008

Vad händer?

Fler bevakningar...  (totalt 2st)