När jag skriver det här så har jag i runda slängar spenderat 200 timmar, eller runt åtta dygn i Roskilde, och det börjar dra ihop sig för finalen. Idag är det näst sista dagen och det är knappast någon idé att lämna festivalområdet en längre tid med tanke på akterna som det bjuds på. Jag måste säga att det är med blandade känslor som jag inser att festivalen faktiskt inte har många timmar kvar.
Det har vart en otroligt intensiv vecka, och med intensiv menar jag inte nödvändigtvis stressig, för det har den inte varit. Jag menar snarare att ha bombarderats med intryck av människor, musik, aktiviteter och så vidare gör en otroligt matt. Man kan inte varva ned någonsin, det händer alltid något. Vädret har vart bra, vilket tyvärr inneburit att man genomsvettig kravlat ut ur sitt tält runt klockan nio om mornarna, något jag inte kan säga att jag kommer sakna. Inte heller kommer de fekaliedekorerade toaletterna eller för den delen min egen förmodligen ogynnsamma odör, som jag lyckligtvis inte känner av själv, stå högt på listan över saknade föremål. Men det är klart, det är ju den där Orange Feeling som jag kommer sakna, ett koncept som jag vill ta med mig överallt.
I övrigt så var gårdagens höjdpunkter Portishead och Bright Eyes, när det pirrar i magen för att man njuter såpass, då är det bra! Ikväll blir det bland annat The Strokes och Deadmau5, och just nu ska jag iväg till Arctic Monkeys och Little Dragon (En klassisk bandkrock så man får kila emellan bäst man kan).
