Jag lämnar Iron Maidens slamrande bakom mig för att istället svänga de lurviga till dubstep/d’n’b-gruppen Chase & Status på Cosmopolscenen. Tillströmningen av människor är enorm och jag tvingas därför att ställa mig utanför tältet. Det dröjer dock inte länge förrän trycket från publiken tar mig längre och längre in i tältet. Helt plötsligt är jag mitt i den svettiga röran. Musiken är fantastisk och jag försöker dansa så mycket det går efter de trånga förutsättningarna, men det blir mest ett stadigt hoppande.
Haschröken ligger tungt i luften omkring mig och det i kombination med att jag är alltför varmt klädd gör att det nästan blir lite för mycket för lilla mig. Trycket i publiken är enormt och det börjar nästan bli lite läskigt. Jag hör två killar intill mig makabert skandera ”Pearl Jam! Pearl Jam!” och jag antar att de syftar på de hemska dödsolyckorna under Pearl Jam-konserten på Roskilde 2000. Vibbarna finns i luften och mycket riktigt tvingas de avbryta efter bara tre låtar för att människorna längst fram inte ska krossas sönder.
Efter några minuter lyckas de lugna ner publiken och få folket att backa några meter så att spelningen kan fortsätta. Men för den här skribenten blev det inte mer dans för den här kvällen. Jag tränger mig ut ur folkhavet och återvänder till Orangea scenen lagom för att få höra Iron Maidens avslutningslåt.