Vad har jag att säga om gårdagen då?
Little Marbles var otroligt söta och charmiga, dock blev låtarna lite enformigt efter tag, men de var underbara att se på scenen. Tror att de är ett band att räkna med i framtiden.
Magnus Carlson (med ett S, alltså Magnus från Weeping Willows) underhöll oss med vacker musik från alla sina projekt. Det hanns med lite solo, lite Weeping Willows och jag tycker mig även hört en cover eller två. Han har verkligen en fantastisk röst den mannen!
Sedan fortsatte banden i rask takt. Dundertåget, där efter Perssons Pack utan packet. Det som skrällde mest i mina ögon var Oskar Linnroos, som jag bara hört talas om innan. Han fyllde torget framför scenen till bredden och längden och det var folk över allt. Det var bra gung och alla såg väldigt nöjda ut, förutom jag då, som säkert såg förvånad ut då jag inte hade en aning om att han slagit så stort. Det var dessutom turnépremiär för honom, så jag tippar på att han var nöjd och glad.
Bandet med coolaste bandnamnet, Satan Takes a Holliday var roligt att fota, med schyssta moves på scenen. Tyvärr hade jag inte tid att stanna och se giget, vilket varit ganska genomgående för min del under gårdagen.
Khoma var sist ut och bjöd på mycket engagemang på scenen och mycket fart och rörelse. Inte vad jag brukar lyssna på i musikväg, men publiken verkade väldigt nöjda och så var även jag och kameran.
Nu över till idag. Louise Ottosson har precis inlett dag två med svängig jazz-pop, solen kikade just fram så nu är det nog mer än 34 grader. Jag är väldigt glad att jag bara behöver stå i solen i fotodiket korta perioder och avundas inte artisterna som steks under 30-45 minuter på scenen.
Här gäller att dricka mycket vatten och äta chips, så man får i sig salt.
Fler rapporter följer, om jag inte runnit iväg.
/Teresa