Förutom att SRF är nischad mot rock och gärna bokar äldre band så finns det en del andra saker som särskiljer Sweden Rock Festival från andra (alla?) festivaler.
1. Rent och snyggt!
Visst, det är en festival och det ser ut som en sådan också, men soptunnor modell oljefat står överallt och de flesta går faktiskt något extra steg för att slänga tomflaskan i den. De töms dessutom ofta och på natten rensas området helt från det skräp som trots allt hamnat på backen. Fast nu pratar jag om festivalområdet, campingarna är en heeelt annan femma…
2. Campingen.. arna!
Vilket leder oss in på campandet. Frånsett stadsfestivaler har alla festivaler jag varit på haft en gigantisk parkering och en nästan lika gigantisk camping. Här är dock inte så fallet. SRF har två parkeringar man kan förboka (och som var fullbokade sen länge) och sedan är det privata initiativ som gäller. På ängarna bredvid festivalområdet finns det ett antal campingar, parkeringar, kombinerade campingar och parkeringar, mc-camping, husvagns- och husbilscamping, camping du inte ens hittar på kartan…
Det är en smärre djungel och inte blir det bättre av att vissa enbart har dropin, det går inte att boka plats. Men allt ordnade sig till det bästa, jag hittade en kanonparkering så nära det bara går och polarna som kom ner dan innan mig höll en plats för mitt lilla tält.
3. Mat i överflöd!
Man behöver sällan gå hungrig på en festival, det finns alltid en pizzaslice eller en älgkebab inom räckhåll, men det här stället är något i hästväg! Jag har aldrig sett så många matstånd på en enda plats i hela mitt liv… För att inte tala om alla nasare som säljer kläder, solglasögon, brassestolar, tatueringar (jorå, finns en tatueringsstudio på plats)…
4. Dyrt dyrt dyrt som Bosse Bildoktorn sa.
Det börjar redan vid biljettköpet, nästan 2500 spänn för en fyradagarsbiljett räcker inte. Campingen kostar pengar och så gör parkeringen. Där har du en tusenlapp till, lite beroende på när du kommer då alla priser sjunker ju längre tiden går – men platserna kanske tar slut. Till detta kommer mat och de obligatoriska merchandiseinköpen där en tischa sällan är billigare än en tvåhundring. Ölpriserna i barerna kanske vi inte ska nämna? Man kan lugnt säga att de vet att deras primära målgrupp inte lever på studiebidrag…
Med det sagt så får man galet mycket för pengarna ändå! Samtidigt har jag hört från flera håll att SRF har ett enormt bra rykte ute i världen, inte bara bland besökare utan också bland artisterna. En organisation som är intrimmad och fungerande, backstage är välorganiserat och allt bara funkar.
Synd bara att det är så långt från Stockholm, bensin är inte billigt. Tur att skatteåterbäringen brukar komma samma vecka… 😉