Det fanns mycket att titta på, och var en än gick så hördes toner från olika världsdelar, det är verkligen blandningen av nationaliteter som gör det extra magiskt. Allt från jojk till romsk musik har jag fått njuta av under dagen. Min bästa stund var när jag stod och kollade på Sallyswag, ett niokvinnoband som fick alla att dansa. Häftigt var det också att se Världens band, med så många olika instrument på scenen att jag inte ens vet vad allt var för något. Både Sallyswag och Världens band lyckas blanda ihop olika stilar av musik till sin egen. En irländsk flöjt till ett indiskt bollywood-beat och rap tillsammans med vismelodier på fiol, det är helt briljant.
Ett annat plus för mig är att jag då och då fick se Tomas Ledin vandra runt på området, han är en av initiativtagarna till festivalen som hålls på hans slott.
Jag tror att det är den första festivalen jag besöker som har så många kvinnliga akter, och det tycker jag är extra roligt. Det finns så många debatter om att alla festivaler är mansdominerande, men här har vi en festival som bokar brudar. Jag är övertygad om att festivalen kommer växa mer och mer, det var jättemycket folk på plats och det fanns inga sura miner någonstans, alla var glada och härliga.