Jag får väl erkänna att jag aldrig förstått tjusningen med Allsång på Skansen och det är inte utan att jag känner mig lite bortkommen och vilse där jag sitter på pressläktaren. Först ut bland kvällens artister är Oskar Linnros som kör sin senaste singel Hur dom än. Sen går det i ett rasande snabbt tempo; Kjerstin Dellert sjunger om öppna landskap, Amanda Jensen om spöken och trubbel. På tal om trubbel så dyker komikern Per Andersson upp. Han snavar, har sönder en gitarr och släpar runt på en stor björk. Roligt? Om man ska tro publiken – mycket. Om man frågar mig – inte alls.

Peter Jezewski river ner mycket applåder med sin Jeannie’s Coming Back och får igång publiken med sitt allsångsval Pop opp i topp innan Lisa Nilsson tar över taktpinnen och undrar Var är du min vän?. Eventuellt kan jag vara partisk då vi är från samma förort men nog sjutton låter det bra! Hon har också gjort ett eminent val av allsång och det känns som att publiken vaknar till på allvar när de får sjunga Michelangelo. Sen kliver då Yohio ut på scenen, tjejer skriker förtjust och luften fylls av vajande, glittriga, fluffiga skyltar. Han har verkligen tillfört något nytt i svensk musik och det är glädjande att så många har tagit det till sig. Avslutningen står Oskar Linnros för, han har nämligen lyckats få med en låt i allsångshäftet, med Från och med du.

Samtidigt som tv-sändningen tar slut så startar bonusprogrammet uppe på scenen (och på webben). Jag smiter backstage för att forska vidare i detta fenomen som har kommit att fullkomligt dominera tv:n på sommaren. Först haffade jag Oskar Linnros och frågade vad har tror gör allsången så omtyckt av både publik och artister:
– Jag har gjort en del tv nu under de här åren men allsången har, på riktigt, en gemytlig stämning som avgör… När man står i den där trappan upp och ska gå på så känner man sig väldigt välkommen på grund av alla som jobbar bakom och på scenen. Så det gör det speciellt!
Jag fortsatte med att fråga vad har tycker om att ha med en låt i allsångshäftet:
– Det var nästan den första låten jag gjorde med min sång, så det är ju en abstrakt känsla. Jag vet inte. Jag kan inte förklara, jag kommer fatta om fem år. När jag är här själv, när jag har ungar.
Tiden får väl utvisa om Oskar kommer sitta med en barnaskara på allsången och sjunga till sin egen låt.
Efter att ha sagt hejdå till Oskar och tillönskat honom en trevlig sommar så rörde jag mig vidare på det lilla backstageområdet. Åt en korv, drack en öl och tittade på folk. Det är allt lite rart att små tjejer vill fotograferas med Kjerstin Dellert istället för med Yohio! På tal om Yohio så passade jag på att även fråga honom vad han tycker är det roligaste med allsången:
– Det roligaste är att det är ett så unikt koncept, det finns inte riktigt på andra sidor av världen. Jag tycker det är roligt och väldigt svenskt.

Så det är kanske en kombination av bredd och tradition som gör att publiken år efter år vallfärdar till Skansen för att underhållas? Jag har svårt att se mig själv som en blivande stammis men kanske, kanske att jag vågar mig tillbaka en dag? Upplevelsen var inte lika hemsk som jag hade förväntat mig och jag kan nu med gott samvete bocka av det på min att göra-lista!

 

 

Roskildedagboken 2013 - 3. Dan före dopparedan
Roskildedagboken 2013 - 2. Här ska det fotas!

Pin It on Pinterest

Share This