Moneybrother gjorde ett gig under lördagkvällen, med endast Henrik ”Kisa” Nilssons om band, vilket för mig kändes väldigt exklusivt då jag sett Moneybrother med band ett par gånger hittils. Anders var (som vanligt) glad och sprallig och charmade nog oss alla med sitt prat från scenen. Vi nämnde, som han verkligen har rätt i, och som inte kommer fram ofta nog är vilken grym musiker Kisa är. Han spelade piano, dragspel, sparkade lite på en trumma med foten och jag vill även minnas att både gitarr och bas han passera hans händer. Verkligen imponerande.

Kvällen avslutades med Timo Räisänen, som tillsammans med tre gitarrer klev upp och ägde scenen. (Antagligen ägde han hela Norrköping.) Han glödde trots värmen som sänkt de flesta och han gav allt, allt, allt och sedan ännu mer. Jag har aldrig sett Timo ensam på scenen innan, så även detta kändes väldigt unikt för mig. Och med bara en gitarr (åt gången) lyckade han ge en fantastisk ljudbild. Jag har alltid imponerats av Johnossi som låter så sjukt mycket på bara två personer, men det här, på en person var nog faktiskt snäppet vassare. Fantastiskt. Det var de äldre låtarna som drog mest jubel och jag tror hela Norrköping var med och räknade till sexton i Sixteen.

Kvällen var magisk, och ni som inte var i Norrköping i fredags och lördags har något att ångra.

Men tillbaka till nutid, så är det Cirkus Winnerbäck som hägrar och jag hoppas på fem magiska spelningar i kväll med Love, Dundertåget, Melissa Horn, Laleh och Lasse.

Vi hörs!
/Teresa

 

Arvikafestivalen 2010, halvtidsrapport
Peace & Love 2010 reflektion

Pin It on Pinterest

Share This