Tro det eller ej, men det var uppehåll under Iron Maidenspelningen! Det hjälpte föga då kamerorna redan hade packat ihop. Min ena funkade, den andra ville inte fokusera. Eller visa bilder. Ett helvete att ens gissa sig till vilka inställningar man skulle ändra på för att förbättra fotograferandet.
Det var svårt att få till Bruce Dickinsons hopp när man för det första inte kunde fokusera och för det andra inte såg den lilla räkan när han tog sats heller. Helt plötsligt var han längst fram i luften och man hann inte med nånting.
Att det blev kaos i diket då gjorde inte saken bättre heller. Folk lyftes bort hela tiden, bars bort till sjukhustältet, de grät, de hade tappat kläderna. Ja, kaos.
Bruce var på jättebra humör, hyllade Sverige och skämtade. En bra avslutning på en annars väldigt fysiskt krävande festival.
Tack å hej och vi ses förhoppningsvis nästa år!