Sthlm Thrashfest är verkligen en fest, en fest fylld av ett spektra av förvånansvärt bra metal. Namnet är något missvisande då man får färdas igenom en salig blandning av olika genres inom metal, allt ifrån Steelwings klassiska heavy, vidare till Vörgus mer klassiska Thrash till death influerad black metal signerad Warheim.

Det som slår mig egentligen under hela kvällen är den höga kvaliteten man bjuds på, dels rent musikaliskt en framför allt så håller banden hög nivå på scen, man ger allt och bjuder publiken på en häftig fest.  Tyvärr så är det stundtals ganska glest i publiken och det är sällan som publiken bjuder tillbaka.

Bäst för kvällen: Sterbhaus blackened death/thrash går bäst hem både hos publik och undertecknad. Även den förvånansvärt höga kvalitén förtjänar cred.

Sämst: Publiken var ofta manfattig och relativt stel, arrangemanget förtjänade bättre.

 Minirecensioner:

Desolator: Först ut på Bryggarsalens scen är death metalakten Desolator, schyssta riff i en ordentligt tung ljudbild med en oartikulerad growl(som funkar bra i musiken) får sammanfatta Desolator. Det märks att bandet trivs på scenen och att man ger allt för den extremt lilla publiken. Tyvärr så havererar ena gitarristens strängar vilket leder till att han får ragga en ny, vilket i sin tur leder till att han är borta under en stor del av det korta giget. Även efter att han kom tillbaka blev det inte riktigt lika bra som innan, vilket förstås är förståeligt. Däremot sköter bandet avbrottet och bakslaget galant, väldigt professionellt, man mosar på och kör lite mindre invecklade låtar. På det hela taget en bra spelning där otur förstörde helheten.

Massdistraction: Modernt, intressant och bra ös. Den relativt melodiska death/thrash metal akten går hem hos mig, det är snyggt framfört och den starka growlen smälter bra in i musiken, bandet lyckas verkligen skapa en snygg helhet. Känns som att man har tagit influenser från alla håll men lyckas ändå hålla ihop det på ett schysst sätt. Follow The Rats och Walking The Earth är två ruggigt bra låtar som har hamnat i mitt musikflöde efter Sthlm Thrashfest.

Vörgus: Den i mina ögon mest klassiska thrashakten för kvällen gör comeback efter tre års paus. Kvällen till ära kliver även sångaren Nenne Vörgus tillbaka och lämnar över stafettpinnen till nästa sångare. Bandet står för en thrash som är lite deathinfluerad som är skitig(som i bra skitigt) och kraftfull. Det är välformulerat och framfört med rutin och timing, en väldigt bra spelning som lyfter taket inne i Bryggarsalen!

En förhandskik på Ola Salos nya projekt KULT
Festivalsammandrag: Rocking the Daisies i Sydafrika

Pin It on Pinterest

Share This