Lite lagom festivalsliten började jag min dag 3, söndag. Först ut för mig var en för mig okänd John Grant. Han charmade mig fort och hans musik var både lekfull, vacker, rolig och pampig. En bra start på dagen. 

Joan Baez var nästa hållplats för mig. Americana slår aldrig fel på en söndageftermiddag. När hon sedan välkomnade Patti Smith på scenen kändes spelningen legendarisk. 

Efter en stunds paus i pressrummet (haha, paus? Redigering av foton) var det dags för Patti Smith here self. Då trycket varit så högt har jag inte haft möjlighet att fotografera de tidigare konserterna men äntligen blev det min tur. Publiken var supertaggad, det lilla området fullt och vakterna jobbade stenhårt med att på ett säkert sätt få in så många som möjligt på ett säkert sätt på den lilla ytan vid trädgårdsscenen. Kön utanför ringlade sig (precis som tidigare dagar) otroligt lång och det var inte svårt att gissa vem som var ett av de stora dragplåstren på årets festival. Patti själv pratade om hur otroligt stort det varit för henne att få gästa Joan, hur mycket hon betytt för Pattis egen karriär. Det kändes genuint och stort. Själv hann jag inte stanna, då Kleerup var nästa anhalt, bara 10 minuter efter att Patti äntrat scenen. 

Snabb som en gasell tog jag mig över festivalområdet och hann med någon minut tillgodo. I strålande solsken klev Kleerup med band på och jag får väl säga att jag hade önskat spelningen i en liten mörk lokal istället. Det blev inte rätt i starkt solljus. Efter några låtar traskade jag upp till pressrummet igen och avnjöt konserter på avstånd medan jag jobbade klart. 

Ännu en gång har SMAA levererat!

/Teresa Hedström

Redan vid 12-tiden kommer jag till Trädgårdscenen, det är Winterviken som inleder Stockholm Music and Arts sista dag. Mycket bra gör de det dessutom, hastar sen iväg för att Albin Lee Meldau som dessvärre inte imponerar på mig.

Hinner även lyssna lite till Suzanne Vega innan jag får avnjuta en av dagens höjdpunkter John Grant, som Teresa säger fantastiskt lekfullt och vackert. Det gör mig glad att lyssna till någon som känns så genuin och som tar sig själv på lagom stort allvar och istället för att berätta om sitt inre mörker låter oss skratta åt livet och dess ibland kan ganska tunga delar.

Jag kollade även in Kleerup medan jag drack ett glas vin och åt av festivalens lite knapra vegetariska utbud. 

Ett något sömnigt Air blev nästa stopp och visst stod jag kvar och lyssnade mig igenom konserten, men det var tyvärr inget extra utan passerade och jag passade på att småprata lite med vännerna jag precis mött upp.

Festivalens sista akt var Kraftwerk och som dom levererade, ljuvligt att se några som byggt en sådan show och verkligen har gjort något extra som publiken får ta del av. Alla stod vi som fån med våra 3-D glasögon i papp och avnjöt en välarbetad scenshow och dansant musik! Tack Stockholm Music and Arts, jag gick därifrån helt maxad på musikaliska upplevelser!

/Emma Habbe

Way out West - Torsdag 2016-08-11
Stockholm Music & Arts 2016 lördag

Pin It on Pinterest

Share This