Risken att söka asyl!? Att en människa bedöms kunna söka asyl betraktas alltså som en risk. Allt i det här är så ytterst märkligt och första klassens byråkratiska hårklyveri och hyckleri. Vi är totalt medvetna om det mänskliga moras som Syrien för tillfället är. Vi kan således inte förvägra någon som söker asyl uppehållstillstånd. Istället försöker vi försvåra själva möjligheten att kunna söka asyl.

Inget annat land har nekat Souleyman inresa. På det, varför skulle en stor världsartist som Souleyman överhuvudtaget överväga att bosätta sig i Sverige? Den “risken” är nog faktiskt ytterst liten. Alkbergs Skända flaggan känns aldrig så passande:

“Jag skriver ‘kuken’ på svenska flaggan.”

Annars är det en strålande vacker dag som Stockholm och Skeppsholmen bjuder Stockholm Music & Arts. Alla feta bokningar till trots, en festival behöver bra väder – inga fantastiska spelningar kommer till stånd när det pissar ner.

Min kollega ser, och kanske framför allt hör, Diamanda Galás – utan att imponeras. Ett fascinerande men tyvärr knappt lyssningsbart konstnärskap. Jag sitter kvar i pressrummet under hennes spelning, men tjockt panoramaglas stoppar inte Diamandas röst. Som en amerikansk drönare hittar den till och med mig när jag smiter in på toaletten.

Systrarna Casady, CocoRosie, gör en ganska blek spelning. Största behållningen är Biancas kläder. Hon kör såsom Fantomen underkläderna ovanpå, men toppar också med väl synligt “mensblod”.

Publiktillströmningen till både festivalområdet och scenen tilltar under kvällen. First Aid Kit spelar framför en rejäl skara människor och gör en fin cover på Simon & Garfunkels vackra America.

Absolut största publiken får Regina Spektor, så stor att hon själv också påtalar det. Hon gör en fin spelning, men när hon spelar titellåten till den eminenta tv-serien Orange Is the New Black känner jag ändå att det får räcka för dagen.

Jag vänder hemåt mer än nöjd. Framför allt är jag nöjd med att det endast är en scen och att man därmed kan se ALLA bokade band. Jag minns hur jag jagat runt på Way Out West för att hinna se så mycket som möjligt och hur mycket av minutiös planering det kräver. Jag minns också när jag år 2010 struntade i M.I.A. för att se Wild Nothing på klubb. Det slutade med att jag fastnade i en kö som inte rörde sig. Gick hem till hotellet istället. Det regnade. Jag var kall. Tror till och med att jag grät en skvätt.

Stockholm-Göteborg, 1-0

Stockholm Music & Arts - Lördag
Putte i Parken dag 4

Pin It on Pinterest

Share This