Slutet är nära. På mitt köksgolv ligger det konfetti från gårdagens, nästsista, spelning. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna inför det stundande avskedet. Jag vet inte om tårarna kommer falla eller om jag kommer att le. Min historia med Kent sträcker sig över 21 år. Det är bandet jag blev vuxen med, det är bandet som varit med mig genom allt. Om jag inte räknat helt galet kommer jag efter kvällens spelning stanna på siffran 55. 55 gånger kommer jag ha sett Kent live. Första gången var i juli 1995. Att det nu tar slut 2016 känns ganska rimligt då det här året har präglats av avsked, så då är det väl lika bra att säga hejdå till sitt favoritband också?

Tack Kent. Tack som fan.

Abba - Happy New Year
Ash - Oh Yeah (1977)

Pin It on Pinterest

Share This