Japp, jag fortsätter min undersökning av roliga bandnamn och denna gång blev det en fullträff, helt i klass med förra årets upptäckt av Satan Takes A Holiday. Detta gäng från Danmark uppfyller alla krav på att bli kallade gäng. Sex man på scen (okej, vi ska inte glömma bort att en av ”männen” heter Kristine) beväpnade med allt från klockspel och bjällror till en flitigt använd trombone!
Den flerstämmiga sången imponerar på mig, det är inte så lite likt den stämsång man brukar hitta i countryn – kanske inte helt oväntat då mycket av deras material är inspelat i USA.
Under Legacy står jag och filosoferar över hur mycket de engagerar sig i musiken. Har de inte något att göra på ”sitt” instrument hugger de tag i något att slå eller skaka på, helt klart mycket percussion i ljudbilden. De vet också att utnyttja tekniken, under ett trombonesolo (hur ofta hör man det?) reagerar jag över hur galet högt upp i skalorna han beger sig med instrumentet och som gammal trombonist vet jag att det kräver sin man att ta sig dit upp. Men det låter också väldigt märkligt, svajande nästan. Då inser jag att han kopplat in den på wahwah-pedalen. Den var ny!
Rent musikmässigt har jag svårt att placera dem, men sångaren Thorben Seiero Jensen har en röst som påminner väldigt mycket om U2’s Bono och sämre kan man ju låta. När dessutom musiken låter riktigt bra och jag sitter i skuggan och bara njuter, då vet man att man återigen hittat ett bra band med ett coolt namn!
Deras namn? Jo, Thorben och Sune Sølund vandrade omkring på fyllan i Brooklyn och hittade en kyrka som hette Apostolic Fatih Mission. De kom fram till att om man ersatte första ordet med Alcoholic så skulle man ha ett ganska coolt bandnamn. Ett halvår senare släpptes Misery loves company. Så kan det gå!