Men efter halva tiden kommer de igång lite, som om de känner att de behöver höja sig ett snäpp. Då kommer lirandet värt ett rockband fram, det som jag väntat på. Sången blir bättre och även om sångarens rockmoves bara består av att slänga med håret så förbättras även närvaron.
De har en snygg bakgrund med en liten skog på, det tillsammans med ljuset och röken ger en snygg helhetsbild som jag tror höjer upplevelsen, vilket de tjänar på när de inte ger mig så mycket annat. De flesta låtarna är rätt lika varandra, men det kan också vara så att det är jag som kan för lite om dem.
Men så kommer en låt med countrystil, det gillar jag! En välkomnad variation mot det andra jag innan har hört. Efter den är festen igång och vi får höra att vi är den bästa publiken på deras turné. De ökar draget på scen också, och även i de lite lugnare låtarna finns en bakomliggande intensitet.
Tyvärr så blir jag inte positivt överraskad av Band of Horses, inte på så sätt att de är dåliga, men jag hade höga förväntningar som inte infrias. Det är ojämnt, ibland blir jag hoppfull av ett snyggt intro eller känslomässigt stark sång, men det håller aldrig i sig länge nog. Jag står bara och väntar på The funeral, den enda låten jag verkligen lyssnat på. När den väl kommer som sista låt så far publikens mobilkameror upp och allsång uppstår utan att bandet ber om det. The funeral är nära perfektion med sin lugna start som intensifieras i ett fullskaligt rockbeat. När låten är över, efter en förlängning av outrot med ett trumsolo, så går jag ändå därifrån nöjd med att ha fått höra den live.