Samuéla Burenstrand gör dock ett praktjobb bakom micken, hennes skönsång är njutvärd men det är framförallt hennes growl, som lutar åt screamhållet, som imponerar. Kraft, brutalitet och en storvulen utstrålning i en mäktig kombination som lyfter ett i övrigt mediokert gig. 

Ljudet är i burkigaste laget, Magnus Hedblads bas och Hugo Tigenius trummor har svårt att interagera med varandra och det saknas något som knyter ihop hela föreställningen. Bristerna sminkas dock över effektivt av ett genomgående bra tempo och en massa energi, där Burenstrand drar och bandet hänger med utan att stjäla onödig uppmärksamhet från sin vokalist. 

Black Oak bjuder på en överlag fin spelning som kickstartade mitt skogsröjande för detta år!

Supralunar, Skogsröjet, Rejmyre, 2014-08-01
Stevie Wonder, Roskilde Festival, Roskilde, 2014-07-06

Pin It on Pinterest

Share This