Det är lågmält, finstämt och sjungs i falsett. Varje låt mottas av ett enormt jubel från publiken. Själv står jag och känner mig väldigt förvirrad. Jag försöker förstå storheten i det jag tydligen bevittnar. Jag förstår ärligt talat ingenting. Det känns som att jag missat något väldigt viktigt när jag ser mig omkring i publikhavet. Visst är låtarna vackra men det når inte ända fram till mig. Jag misstänker att det krävs att man är rejält inlyssnad på detta för att kunna uppskatta det. Något som drar ned betyget är också det faktum att det är helt omöjligt att se något av det som sker uppe på scenen.

Jag är rädd för att jag går miste om något som är alldeles fantastiskt för de insatta. För mig känns det här mest som en axelryckning.

Glasvegas, Way Out West, Göteborg, 2009-08-14
The Bronx, Way Out West, Göteborg, 2009-08-13

Pin It on Pinterest

Share This