Det är väldigt mycket folk på plats, mestadels ungdomar. De höjer händerna och skriker efter bandet innan de kommer in, och när de väl gör det börjas det hoppa redan i introt till första låten. Många av låtarna är sådana att de sjunger en textrad och publiken får svara med nästa rad, det är smart att göra så, de passar bra att spela dem live för att få publiken delaktig. Längst fram är det stort tryck och många som hoppar, även i utkanten av publikhavet är det hopp och dans. Sångaren Oliver Sykes uppmanar ofta till mosh pits och circle pits, något som får mig att bli orolig över de små liven som ska trängas och slängas in i varandra, men det verkar gå rätt okej ändå. Han är också bra på att prata med publiken både innan, under och efter låtar och det gör att stämningen aldrig riktigt går ner. Det varvas mellan förolämpningar, beröm och tacksamhet och kanske gör orden ”jump you lazy fuckers” att de tänder till lite extra för att sen få snälla ord och kärlek.
Jag dras tillbaks till när jag var yngre och lyssnade mycket på Linkin Park, de är rätt lika fast Bring me the Horizon är mer hårt. Även om jag är för gammal för det nu så förstår jag de som står längst fram och skriker med i musik som det är lätt att få ut sina känslor och aggressioner till. Inte något jag kommer lyssna på igen, men en helt okej konsert.