Fyra färgglada tjejer, som tillsammans har en stark karaktär, har intagit scenen Holken och jag är fängslad av dem. Jag älskar så kallade ”tjejband” och önskar verkligen det fanns fler sådana i alla möjliga genrer.
Tjejerna är unga, men redan förträffliga musiker. I en artikel jag läste, efter att de förlorat sin frontsångerska för en solokarriär frågades det om ingen i bandet kunde ta över sången, men de tyckte det var svårt att sjunga och spela samtidigt. Det upplever jag inte är ett problem alls, då de alla tre längst fram sjunger, även om Lovisa Hedquist huvudsakligen sköter de flesta sångstyckena. Hedquist har en bra rockig röst, jag skulle dock önska att den hade hörts lite mer. Snygga stämmor skapar de också, både på gitarr och på sång. Sologitarristen Moa Lenngren är den som sköter snacket emellan låtarna och det med bravur. Hon lyckas få igång den lite stela publiken och är en glädjespridare på scen. Härlig utstrålning och karisma plus duktig gitarrist. Inte ens ett axelband på glid får henne ur balans, då det halkar ur sin knopp och hon får huka sig ner för att spela sitt solo, helt utan problem.
Det här är bra melodiös punkrock, och jag önskar att det vore fler på plats som fick höra dem, de är riktigt duktiga på scen och spelar bra låtar. Jag får en igenkännande känsla från filmen Tjenare kungen, som också handlar om ett punkband i början av sin karriär, och kan se framför mig hur de kämpar för att bli etablerade.
Jag önskar verkligen att Browsing Collection håller ihop och fortsätter på sin bana, för jag tror att de har potential till att bli stora. Kanske får vi se dem rocka vidare på den största scenen om några år.