Var och en av dem har varsin vinylspelare där de med förträffligt teamwork turas om med att scratcha till grundbeatet. De åstadkommer allt från lätta elektrobeats till tunggung där uttrycket ”drop the bass” lätt passar in. För mig lyfter det inte förrän de byter genre och lägger in swing och blues till deras scratchande, då kan jag känna att de lever upp till ryktet om att vara innovativa.
De är duktiga på att få igång publiken, pratar ofta till oss och får det relativt stora gänget framför scenen att dansa och klappa i takt. Till och med allsångs-scratch får de till när publiken blir ett ytterligare ”instrument” tillsammans med dem. Men det är mycket ”are you ready” och ”make some noise”, jag hade hellre hört något lite mer inspirerande mellansnack än så. Publiken verkar dock väldigt nöjda och uppspelta, så jag antar att det går hem mer hos andra än hos mig.
Bästa stunderna under framträdandet är hiten Down the road, när de blandar in jazz, blues och swing, och när de i slutet rappar till Beastie Boys Intergalactic.