Dynamiken lyser helt med sin frånvaro och kvartetten låser fast sig sig i den egna musiken utan att ha energi eller aggressivitet att nå ut till publiken. Men det finns givetvis en och annan ljuspunkt också, rent musikaliskt bjuder Conflagrator på en näst intill felfri insats. Eric Pruul bakom trummorna imponerar enormt, tekniken är lysande och genomgående väldigt tajt, det är faktiskt få trummisar på den nivån som kan mäta sig med Pruul.
Sammanfattningsvis har bandet en enorm potential med hög musikalisk förmåga, vågar man bara ta ut svängarna, vidga sina vyer och inte enbart stirra sig blinda på vad andra gjort innan så kan det finnas en hel del att hämta.