Vad jag ska tycka om detta känns ganska oklart. Det är snarare så att jag finner det mer fascinerande än bra. Det är mycket att titta på samtidigt som det inte händer så mycket på scenen. Sångerska Alice Glass är väldigt uttrycksfull men då scenen mest är mörklagd så ser man inte mer än hennes dansande kontur som yr över scenen ackompanjerat av blinkande scenljus som får mig att vilja famla efter mina solglasögon. Ett par gånger kommer Alice ner till publiken och ställer sig på kravallstaketet innan hon kastar sig ut.
Den varma dagen har vid det här laget övergått i sommarnatt. Publiken som är på plats för att se Crystal Castles riskerar dock inte att frysa, de dansar sig nämligen varma. Dansmusik är egentligen inte min kopp te men jag har svårt att direkt avfärda detta. Kanske för att det inte är fråga om ännu en trött DJ den här gången, det händer ju någonting på den här spelningen. Kanske kan de statuera ett bra exempel på hur dansmusik kan framföras live på ett kul sätt? Oavsett vilket så känns detta som ett lämpligt sätt att avrunda den första dagen på Storsjöyran. Nu har det nämligen blivit dags att dansa ner till efterfesten!