På scen ger hon först ett sömnigt intryck tycker jag. Hon som är så vacker, sparsmakat klädd i helsvart och den blonda kalufsen i ett busigt rufs, borde kunna ge lite mer energi. Men efter några låtar tänds en gnista i hennes ögon och med sitt fina leende sprider hon sin värme till alla som trotsat regnet för att visa sin uppskattning till en av Sveriges största artister. Det går inte att ta miste på hennes kärlek till publiken och varje gång hon pratar om nästa framförande slås jag av hur bra hon är på att poetiskt beskriva låtarnas inre. Vi bjuds på en ny låt som aldrig spelats upp förut, Säg mitt namn. I den skildras känslan av att söka efter sig själv på ett skolfoto från länge sedan, för att slutligen hitta sig i raden längst bak, där fotot är lite vikt.
Klassikerna lever fortfarande starkt, jag ryser av Vem tänder stjärnorna och känner att det är som att möta en gammal vän jag inte sett på länge. En liten rörd klump i halsen och ett leende på mina läppar gör det här till min favoritstund under konserten. Vissa av de lite äldre artisternas sångröster kan ibland fallera med åren, men Eva Dahlgren sjunger bättre live än på skiva, har mycket mer känsla bakom orden då.
Som så många andra deltagare i programmet Så mycket bättre, tror jag att Eva Dahlgren fått ett uppsving i och med att hennes låtar fick nytt liv av andra artister. Trots att hon den senaste tiden säkert kunnat rida lite på den vågen visar hon upp att hon fortfarande är en kraft att räkna med.