I mitten av spelningen skapar de en liten kontakt med publiken och får till lite allsång i en låt, men rätt snabbt är det tillbaks till samma känsla av blasé som tidigare. Men även om jag inte får den känslan jag förväntat mig så är de duktiga musiker och sångare. En favoritlåt skapas när de framför The Rabbit, stämmorna sitter som en smäck och den har en väldigt cool grundrytm. Efter ett tag kommer det in tre killar med varsitt blåsinstrument och det skulle ju kunna lyfta konserten ett snäpp, men tyvärr fallerar även det. Jag tycker inte att de hörs ordentligt och det bidrar inte så mycket. Nästa försök är när de drar igång rött bakgrundsljus och lirar loss ordentligt med fokuserade blickar i golvet, och ja, det är lite häftigt, men inte tillräckligt.

Det är inte så att någon låt är direkt dålig, men jag står och väntar på en begeistring som aldrig kommer. Kanske låter det elakt att kalla dem ett ”mittemellan-band”, men jag vet inte riktigt var de platsar, när den här scenen känns för stor samtidigt som de kanske inte får plats i en liten konserthall.

Jag tycker mig kunna känna deras besvikelse över publikantalet, men de är ändå bra på att hålla masken och försöka leverera till de trogna fansen som står längst fram. Nästa gång de spelar hoppas jag att de inte behöver konkurrera med något annat band, för jag fick ju faktiskt en låt av dem att lägga till i min Spotify-lista.  

Portishead, Hultsfredsfestivalen, Stoxa, 2013-06-14
Postiljonen, Hultsfredsfestivalen, Stoxa, 2013-06-14

Pin It on Pinterest

Share This