Öppningen är vansinnigt stark och den ena fantastiska låten läggs till den andra. Michael, The Fallen, The Dark of the Matinée. Herregud, hur ska detta sluta! hinner jag tänka innan det blir ännu ”värre”. De river av den underbara Take Me Out för en fanatisk publik och följer sedan upp det med Do You Want To. Jag blir lite rädd för att de bränt krutet lite för tidigt men så verkar inte vara fallet. Framför mina ögon bärs både killar och tjejer bort av säkerhetsvakterna, trycket i publiken verkar vara enormt.
Hela bandet verkar vara på ett strålande humör och sångaren Alex Kapranos hoppar och studsar så fort tillfälle ges. Det känns nästan som att han skulle komma mer till sin rätt om han släppte gitarren lite oftare, för det är då han verkligen kan leva ut i dansen och showa loss.
Under Walk Away börjar duggregnet falla över festivalområdet och det känns som att Franz Ferdinand tappar greppet om publiken ungefär samtidigt. Visst gör de en kul version av Auf Achse där hela bandet är med och spelar trummor. Senaste singeln Ulysses är klockren men det räcker inte ända fram. Spelningen slutar med ett långt instrumentalt parti och mest känns som ett magplask. Kanske borde de ha sparat godbitarna till sist?
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.