Det är en ganska otacksam uppgift för Frida Hyvönen denna lördagsafton eftersom Rockparty vänt på Pampas i år vilket har skapat en stor maffig plan som sträcker sig hela vägen till Hawaii. Tyvärr gör det också att ljudet från Pampas letar sig med skrämmande effektivitet in i Teaterladan.
Så i de mer lugna låtarna blir vi påminda om världen utanför, men när Frida sätter lite mera fart på tillställningen, med hjälp av Tammy ”Loffe” Karlsson på trummor och Linnea ”Sylvester” Olsson på cello och bas, då har hon inga problem att svepa oss med på sina utflykter.
Publiken är ganska bekant med Fridas låtar och det sjungs med mest hela tiden, både i de mer bekanta som Dirty Dancing och Pony, men också i exempelvis Scandinavian Blonde som blev något av en personlig favorit ganska omgående. Catchy, upptempo – en och annan vibb från Queens 70-tal.
Vi får oss också en och annan livsvisdom serverad i mellansnacken, bland annat konstaterar hon att hennes naglar återigen gått av. ”Pianospel är inte bra för skönheten…”
I många av låtarna trippar det in en dam och ställer sig långt till höger på scen, som för att verka men inte synas för mycket. Men visst är det Marit Bergman som gästar, bland annat i en ljuvligt skir och avslutande You were always on my mind.
Så jag måste säga att även om det rann in lite poppigt från SMK på Pampas, så hade vi en mycket angenäm timme tillsammans med Frida Hyvönen i Teaterladan. Vågar vi hoppas på en repris nästa år?