Några av låtarna fastnar jag ändå lite för, Old old fashioned har ett bra tempo, snygga tighta stämmor och en häftig basgång. I Backyard Skulls dyker en liten men skarp synthmelodi in som höjer låten. The Woodpile har ett lugnare tempo, men får ändå mig och alla andra att gunga med i rytmen. Trummorna har en framträdande roll i alla låtar, jag gillar att de har fyra gitarrer på scen, men att det ändå är de varierande trumkompen som jag kommer minnas bäst.

Sångaren Scott Hutchison har en stark och bra röst, han klarar både höga och låga toner. Hela bandet spelar bra tillsammans och man kan urskönja influenser från artister som Coldplay, U2 och Bruce Springsteen.

Sista låten mynnar ut i ett hårdrocksslut, en loop av riff och tunga trumslag som är alldeles för kort. Det utstrålas euforiska känslor från scenen och för min del hade de kunnat utöka det för att skapa toppstämning innan sista tonerna ebbas ut. Jag kan tänka mig att det här är ett band som skulle kunna platsa på större arenor om de når ut till fler människor, vilket jag hoppas att de kommer göra. 

 

Postiljonen, Hultsfredsfestivalen, Stoxa, 2013-06-14
Paradise Lost, Sweden Rock Festival, Sölvesborg, 2013-06-08

Pin It on Pinterest

Share This