Öppningslåten är Flowers and Football Tops och det känns som en riktigt mäktig start på spelningen där de direkt visar var skåpet ska stå. Publiken tar emot dem med öppna armar och inte blir det sämre när sångaren James Allen utbrister ”Sweden, you know I fucking love you!”. It’s My Own Cheating Heart That Makes Me Cry tillhör en av de låtarna jag tycker bäst om från deras debutskiva och den funkar lika bra live som på platta. Stundtals är det magiskt men ibland tappar jag intresset helt för det som händer uppe på scenen. Speciellt när de drar ut i långa segdragna partier som bara står och stampar. Det känns mest som improvisation och jag gillar det inte alls.

James Allen känns som en självklar frontman men trummisen Caroline McKay tar också stor plats där hon står bakom sina trummor. Ja, hon står faktiskt upp! Det känns som att det är hon som ger bandet djup. På hennes t-shirt kan man läsa texten ”I’m Big In Japan”. Jag tror nog att hon kan skaffa en tröja med texten ”I’m Big In Sweden” också.

Genombrottslåten Geraldine får även Arctic Monkeys fans, som står och väntar framför en av de andra scenerna, att sjunga med. Det blir Daddy’s Gone som får sätta punkt för spelningen och det känns som en riktigt bra avslutning. Jag har kanske inte helt och hållet fallit för Glasvegas men jag är redo att ge dem en till chans.

Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.

Arctic Monkeys, Way Out West, Göteborg, 2009-08-14
Bon Iver, Way Out West, Göteborg, 2009-08-14

Pin It on Pinterest

Share This