Då och då kommer det fram lite fraser; ”into the fire” sjutton gånger sen tillbaks till den spasmiska dansen. 25 ”let it be” och sen hetsigt maracasspel. Det är festligt att titta på, men jag tröttnar på det efter en stund. I vissa låtar får de till häftiga rockgitarrer och jag måste medge att deras musik har en intressant stil. Drag har de också, ett konstant dansande och spelande. Publiken är med på noterna, det jublas ofta och många dras med i rytmerna.
Det finns både fördelar och nackdelar med att bära mask på scenen. Showinslaget och imagen blir lätt att förmedla, men det blir lätt som att stå och iaktta cirkusdjur som är där för att roa. Vi kommer inte nära dem, har svårt att faktiskt veta vad de är för ena och vad de vill att vi ska känna. Goat är väldigt duktiga på att gå nära scenkanten och (troligen) spänna ögonen i oss för att få mer känsla, men barriären som är masken gör att det är lätt att bara stå och titta istället för att ge tillbaks.
Det var intressant och kul, men inte mycket mer än så.