Martin Van Drunens trasiga growl är välartikulerad men förbannat skitig och originell, den andas ångest och håller väldigt bra live. Den är inte alls särdeles teknisk eller för den delen speciellt rå men smälter in i den snabba musiken och fyller sitt syfte alldeles utmärkt. I övrigt är det ett extremt stabilt jobb utfört av bandet, det är tajt och de olika personligheterna får lagom med utrymme vid sidan av Van Drunen.
Det är egentligen bara att lyfta på hatten och salutera Hail Of Bullets för en avslutning av SDF 2014 värd namnet. En uttröttande ångvält som fullkomligt körde över publiken, starkt jobbat.