Spelningen drar igång med skriande gitarrer. Det är trångt framför scenen och jag känner hur jag vaknar till liv igen. Jag har gäspat stort innan spelningen men all trötthet är som bortblåst när den väl startar med Allt ska försvinna. Det är precis så där bra som jag hade hoppats att det skulle vara. Ingen tid ödslas på onödiga mellansnack utan låtarna får tala för sig själva och jag uppskattar det.

Jag som gillade Masshysteri, Hurulas tidigare band, får ju också mitt lystmäte. Låt dom hata oss får även den övriga publiken i exstas och det blir rejält röj framför scenen. Folk trillar in över scenen, mikrofonstativ välts. Det ligger en härlig kaosartad stämning i luften. När den sedan följs av 22 så känns det som att glädjen inte vet några gränser. Det crowdsurfas i parti och minut till höger och vänster. De flesta landar på fötterna och vakterna verkar ta det med ro.

När Hurula tackar publiken genom att skaka hand med de på främre raden tackar även jag för mig. Det här känns som en mycket värdig avslutning på festivalen. Jag har klarat av ännu ett år på Storsjöyran men jag har fortfarande inte sett Storsjöodjuret. Kanske har jag tur nästa år?

Linnea Olsson, Stockholm Music and Arts, Stockholm, 2014-08-03
Tove Lo, Storsjöyran, Östersund, 2014-08-02

Pin It on Pinterest

Share This